Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Näktergalen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig tänkt mig honom. Hvad han ser simpel ut! Han har
visst förlorat färgen vid anblicken af så mycket förnämt folk
hos sig.
— Lilla näktergal! ropade den lilla kökspigan helt högt;
vår nådige kejsare vill så gerna, att du skall sjunga för honom.
— Med största nöje! sade näktergalen och sjöng så, att det
var en lust deråt.
— Det är liksom glasklockor, sade kavaljeren; och se bara,
huru den lilla strupen arbetar! Det är märkvärdigt, att vi
aldrig ha hört honom förr. Han skall göra stor succès vid
hofvet!
— Skall jag sjunga ännu en gång för kejsaren? sade
näktergalen, som trodde att kejsaren var med.
— Min förträffliga, lilla näktergal, sade kavaljeren, jag
har den stora glädjen att meddela er, att ni är befald till en
hoffest i afton, der ni skall förtrolla hans höga kejserliga nåde
med er charmanta sång.
— Den tager sig bäst ut i det gröna, sade näktergalen, men
följde likväl gerna med, då han hörde, att kejsaren önskade det.
På slottet var det riktigt uppfiffadt. Väggar och golf, som
voro af porslin, strålade i skenet från många tusen guldlampor;
de vackraste blommor, som kunde klinga riktigt bra, voro
uppstälda i korridorerna; det var ett spring och ett drag, men just
nu klingade alla klockorna, så att man ej kunde höra ett ord.
Midt inne i den stora salen, der kejsaren satt, var en
guldpinne uppsatt, och på den skulle näktergalen sitta; hela
hofvet var der, och den lilla kökspigan hade fått lof att stå
bakom dörren, efter som hon nu hade titel af verklig
kökspiga. Alla voro i full gala, och alla sågo på den lilla grå
fågeln, åt hvilken kejsaren nickade.
Och näktergalen sjöng så vackert, att kejsaren fick tårar i
ögonen; tårarna tillrade utför hans kinder, och då sjöng
näktergalen ännu vackrare, så att det riktigt gick till hjertat;
och kejsaren var så glad, och han sade, att näktergalen skulle
ha hans guldtoffel att bära om halsen. Men näktergalen
tackade: han hade redan fått tillräcklig belöning.
— Jag har sett tårar i kejsarens ögon, detta är för mig den
rikaste skatt. En kejsares tårar ha en underbar makt! Gud
vet, att jag är tillräckligt belönad! Och så sjöng han åter
med sin ljufva, härliga stämma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
