Sagor och berättelser / Del 1 / 237 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25. Näktergalen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Tack, tack! sade kejsaren; du himmelska lilla fågel, jag
känner dig nog! Dig har jag jagat från mitt land och rike,
och likväl har du sjungit de onda synerna från min säng,
skaffat Döden från mitt hjerta. Huru skall jag kimna
belöna dig?

— Du har belönat mig! sade näktergalen; jag fick tårar ur
dina ögon första gången jag sjöng, det glömmer jag aldrig!
Sådana äro de juveler, som göra ett sångarhjerta godt; — men
sof nu och blif frisk och stark; jag skall sjunga för dig.

Och han sjöng — och kejsaren föll i en ljuf sömn, och
sömnen var så mild och välgörande.

Och kejsaren sade: God morgon!

Solen sken in genom fönstren till honom, då han vaknade
stärkt och frisk; ingen af hans tjenare hade ännu kommit
tillbaka, ty de trodde att han var död; men näktergalen satt ännu
och sjöng.

— Du måste alltid stanna hos mig! sade kejsaren; du skall
sjunga blott när du sjelf vill, och den konstgjorda fågeln slår
jag i tusen bitar.

— Gör inte det! sade näktergalen. Han har ju gjort det
goda han kunde; behåll honom som förut! Jag kan inte bygga
och bo på slottet; men låt mig komma, då jag sjelf har lust,
så skall jag om aftonen sitta på grenen der vid fönstret och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>