Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Granen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förlidet år. — Ack, om jag redan vore på vagnen! Om jag vore
i det varma rummet med all den der prakten och härligheten!
Och sedan —? Ja, sedan kommer någonting ännu bättre, ännu
skönare; hvarför skulle de väl annars styra ut mig så der?
Det måste komma någonting ännu större, ännu härligare! Men
hvad? Ack, jag lider! jag längtar! Jag vet inte sjelf, huru
det är fatt med mig.
— Gläd dig öfver mig! sade luften och solskenet. Gläd dig
öfver din friska ungdom ute i det fria!
Men trädet gladde sig alls icke; det växte och växte;
vinter och sommar stod det grönt, ja, mörkgrönt stod det; folk,
som såg det, sade: Det är ett vackert träd! och vid jultiden
fäldes det först af alla. Yxan högg djupt genom mergen;
trädet föll med en suck till marken; det kände en smärta,
en vanmakt, det kunde alls icke tänka på någon lycka; det
var bedröfvadt öfver att skiljas från hemmet, från den fläck,
der det hade skjutit upp; det visste ju, att det aldrig mera
skulle få se de kära gamla kamraterna, de små buskarna och
blommorna rundt omkring, ja, kanske icke ens fåglarna.
Afresan var alls icke någonting behagligt.
Trädet kom till sig sjelf först då det på gården, aflastadt
tillsammans med de andra träden, hörde en man säga: Det
är präktigt! Vi behöfva intet annat än detta.
Nu kommo två högtidsklädda tjenare och buro granen in i
en stor, vacker sal. Rundt omkring på väggarna hängde
porträtt, och vid den stora porslinskakelugnen stodo kinesiska
vaser med lejon på locket; der funnos gungstolar, sidenklädda
soffor, stora bord fulla med planschverk samt med leksaker
för hundra gånger hundra kronor — åtminstone sade barnen
så. Och granen blef rest i en stor fjerding, fyld med sand;
men ingen kunde se, att det var en fjerding; ty det hängdes
grönt tyg rundt omkring den, och den stod på en stor, brokig
matta. Åh, så trädet skalf! Hvad skulle väl ske? Både
tjenare och fröknar gingo och prydde det. På grenarna hängde
de små nät, klipta af färgadt papper; hvarje nät var fyldt
med konfekt; förgylda äplen och valnötter hängde der, som
om de varit fastvuxna, och öfver hundra röda, blå och hvita
små ljus fästes vid grenarna. Dockor, som sågo så lefvande ut
som menniskor — trädet hade aldrig förr sett sådana —
sväfvade i det gröna, och allra högst upp i toppen sattes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
