Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Granen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Och han gladde sig åt att den följande dagen bli klädd med
ljus och leksaker, guld och frukter.
— I morgon skall jag inte darra, tänkte han. Jag skall
riktigt fröjda mig åt all min härlighet. I morgon skall jag åter
få höra historien om Klumpe-Dumpe och kanske äfven den om
Ivede-Avede. Och trädet stod tyst och tankfullt hela natten.
På morgonen kommo drängen och pigan in.
— Nu börjar ståten igen, tänkte trädet; men de släpade
det ut ur rummet, uppför trapporna och upp på vinden, och
der stälde de det i en mörk vrå, der ingen dager lyste.
Hvad skall det här betyda? tänkte trädet. Hvad skall jag
väl göra här? Hvad skall jag väl få höra här? Och det
lutade sig mot väggen och stod och tänkte och tänkte. — —
Och god tid hade det dertill, ty dagar och nätter gingo; ingen
kom dit upp, och då slutligen någon kom, var det för att ställa
några stora lådor der borta i vrån; trädet stod alldeles
undangömdt; man skulle kunnat tro, att det blifvit rent af bortglömdt.
— Nu är det vinter der ute, tänkte trädet. Marken är
hård och höljd af snö; menniskorna kunna inte plantera mig;
derför skall jag säkert stå här i lugn till våren. Hvad det
är välbetänkt! Hvad menniskorna ändå äro goda! — Om det
bara inte vore så mörkt och så förskräckligt ensamt här! —
Inte ens en liten hare! — Det var ändå bra trefligt der ute i
skogen, då snön låg och haren sprang förbi, ja, till och med
när han hoppade öfver mig, men det tyckte jag inte om på
den tiden. Här uppe är ändå förskräckligt ensamt!
— Pi! pi! sade i det samma en liten råtta och kilade fram,
och så kom ännu en liten till. De nosade på granen och
kilade emellan dess qvistar.
— Det är en förskräcklig köld! sade de små råttorna.
Annars är här härligt att vara. Inte sant, du gamla gran?
— Jag är alldeles inte gammal, sade granen. Det fins
många, som äro mycket äldre än jag.
— Hvar kommer du ifrån, frågade råttorna, och hvad vet
du? De voro då så grufligt nyfikna. Berätta oss om det
härligaste stället på jorden. Har du varit der? Har du varit i
skafferiet, der ostar ligga på hyllorna och skinkor hänga i
taket, der man dansar på talgljus och går mager in och kommer
fet ut?
— Det känner jag inte till, sade trädet; men skogen känner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
