Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28. Granen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag, der solen skiner och fåglarna sjunga. Och så berättade
det allt från sin ungdom, och de små råttorna hade aldrig förr
hört någonting dylikt, och de hörde noga på och sade:
— Åh, hvad du har sett mycket! Hvad du har varit lycklig!
— Jag? sade granen och öfvertänkte hvad han sjelf hade
berättat. Ja, det var i sjelfva verket en rätt rolig tid. —
Men så berättade han om julaftonen, då han hade varit prydd
med bakelser och ljus.
— Åh! sade de små råttorna. Hvad du har varit lycklig,
du gamla gran!
— Jag är alldeles inte gammal, sade trädet; det är ju först
denna vinter som jag kommit från skogen! Jag är i mina allra
bästa år; jag är bara något satt till växten.
— Hvad du berättar vackert! sade de små råttorna, och
den följande natten kommo de med fyra andra små råttor,
som skulle höra trädet berätta, och ju mera det berättade,
desto tydligare erinrade det sig alltsammans och tyckte: det
var ändå en rätt rolig tid! Men den kan komma igen, den
kan komma igen! Klumpe-Dumpe föll utför trapporna och
fick ändå prinsessan; kanske kan jag också få en prinsessa.
Och så tänkte granen på en liten täck björk, som växte ute
i skogen — hon var för granen en verklig, vacker prinsessa.
— Hvem är Klumpe-Dumpe? frågade de små råttorna. Och
så berättade granen hela sagan; han kunde erinra sig hvart
eviga ord; och de små råttorna voro färdiga att springa upp i
toppen på trädet af idel förtjusning. Den följande natten
kommo många flere små råttor, och på söndagen till och med
två stora råttor; men de sade, att historien icke var rolig, och
detta bedröfvade de små råttorna, ty nu tyckte äfven de
mindre om den.
— Kan ni bara den der enda historien? frågade de stora
råttorna.
— Ja, bara denna enda, svarade trädet. Den hörde jag
min lyckligaste afton; men då tänkte jag inte på, huru lycklig
jag var.
— Det var en öfver måttan tarflig historia. Kan ni ingen
om fläsk och talgljus? Inga skafferihistorier?
— Nej, sade trädet.
— Ja, då få vi tacka, svarade de stora råttorna och gingo
in till sitt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
