Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att allt godt och vackert, som speglade sig deruti,
sammankrympte till nästan ingenting, men det som icke dugde och tog
sig illa ut, det trädde riktigt fram och blef ännu värre. De
vackraste landskap sågo deruti ut som kokt spenat, och de
bästa menniskor blefvo vidriga eller stodo på hufvudet utan
mage; ansigtena blefvo så förvridna, att de icke kunde kännas
igen, och om man hade en fräkne, så kunde man vara säker
på, att den sköt ut öfver näsa och mun. Det var utmärkt
roligt, sade Satan. Uppstod en god, from tanke hos en
menniska, så kom det ett grin i spegeln, så att trolldjefvulen måste
skratta åt sin konstrika uppfinning. Alla de som gingo i
trollskola, ty han höll trollskola, berättade rundt omkring, att ett
underverk hade skett; nu först kunde man riktigt se, menade
de, huru verlden och menniskorna sågo ut. De sprungo omkring
med spegeln, och slutligen fans det icke ett land eller en
menniska, som ej hade förvridits deruti. Nu tänkte de äfven flyga
upp till sjelfva himmeln för att göra narr af englarne och
vår herre. Ju högre de flögo med spegeln, desto värre
grinade den, och de kunde knappast hålla fast honom; högre
och högre flögo de, närmare Gud och englarne; då skalf
spegeln så förfärligt i sitt grin, att den for dem ur händerna
och störtade ned till jorden, der den gick i hundra millioner,
billioner och ännu flere skärfvor, och just då gjorde den
mycket större olycka än förut; ty några skärfvor voro knappast
så stora som ett sandkorn, och dessa flögo rundt omkring i den
vida verlden, och der de kommo i ögonen på folk, der blefvo
de sittande, och då sågo dessa menniskor allting förvändt eller
hade endast blick för hvad som var oriktigt hos en sak; ty
hvarje litet spegelgrand hade behållit samma kraft, som hela
spegeln hade haft; några menniskor fingo till och med en liten
spegelskärfva in i hjertat, och det var då riktigt hemskt, det
hjertat blef som en isklump. Några bitar voro så stora, att
de användes till fönsterglas, men genom den rutan var det icke
värdt att se sina vänner. Andra bitar kommo i glasögon, och
då gick det illa, när folk tog på sig dessa glasögon för att
riktigt se och vara rättvisa. Den onde skrattade, så att hans
mage sprack, och det kittlade honom så skönt. Men ute flögo
ännu små glasskärfvor omkring i luften. Nu skola vi höra!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
