Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Andra berättelsen.
En liten gosse och en liten flicka.
Inne i den stora staden, der det finnes så många hus och
menniskor, att det icke är så mycket utrymme, att en hvar kan få
sig en liten trädgård, och der de flesta derför måste låta sig nöja
med blommor i krukor, der funnos dock två fattiga barn, som
hade en trädgård litet större än en blomkruka. De voro icke
bror och syster, men höllo lika mycket af hvarandra, som om
de varit det. Föräldrarna bodde alldeles invid hvarandra;
de bodde i två vindsrum; der, hvarest taket på det ena
grannhuset stötte intill det andra och takrännan gick längs takfoten,
der vette från hvartdera huset ett litet fönster utåt; man
behöfde bara sätta sig grensle öfver rännan, så kunde man
komma från det ena fönstret till det andra.
Föräldrarna hade utanför hvar sin stora trälåda, och i denna
växte grönsaker, som de behöfde, och ett litet törnrosträd;
det var ett sådant i hvardera lådan, och de växte så frodigt.
Nu hittade föräldrarna på att ställa lådorna tvärs öfver rännan,
så att de nästan nådde från det ena fönstret till det andra
och sågo helt och hållet ut som två blomstersängar.
Ärtrankorna hängde ned öfver lådorna, och törnrosträden sköto långa
grenar, slingrade sig omkring fönstren och böjde sig emot
hvarandra: det var nästan som en äreport af grönt och
blommor. Som lådorna voro mycket höga och barnen visste, att
de ej fingo krypa upp der, fingo de ofta lof att stiga ut till
hvarandra och sitta på sina små pallar under rosorna, och der
lekte de nu så präktigt.
Om vintern var ju den glädjen förbi. Fönstren voro ofta
alldeles frusna, men då värmde de kopparslantar på kakelugnen,
lade den heta slanten på den frusna rutan, och så blef der
ett präktigt titthål, så rundt, så rundt; der bakom tittade ett
vackert mildt öga ut, ett från hvartdera fönstret; det var den
lille gossen och den lilla flickan. Han hette Kay, och hon
hette Gerda. Om sommarn kunde de med ett enda skutt
komma till hvarandra, men om vintern måste de först de många
trapporna ned; och så de många trapporna upp; ute yrde snön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
