Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så kom hon till en stor körsbärsträdgård, der det stod ett litet
hus med underliga röda och blå fönster, för öfrigt med
halmtak och der utanför två träsoldater, som skyldrade för dem,
som seglade förbi.
Gerda ropade åt dem; hon trodde att de voro lefvande, men
de svarade naturligtvis icke; hon kom helt nära intill dem,
strömmen dref båten rätt in mot land.
Gerda ropade ännu högre, och så trädde ut ur huset en
gammal, gammal gumma, som stödde sig på en kryckkäpp; hon
hade på sig en stor solhatt, och den var målad med de
skönaste blommor.
— Du stackars lilla barn! sade den gamla gumman; huru
har du kommit ut på den stora, strida strömmen och drifvit
långt ut i vida verlden? Och så gick den gamla gumman
ända ut i vattnet, tog med sin kryckkäpp tag i båten, drog
den i land och lyfte ur lilla Gerda.
Och Gerda var glad öfver att komma på det torra, men
likväl litet rädd för den främmande, gamla gumman.
— Kom nu och berätta mig, hvem du är och huru du
kommit hit, sade hon.
Och Gerda berättade henne allting, och gumman skakade på
hufvudet och sade: Hm! hm! Och då Gerda hade sagt henne
allting och frågat, om hon icke hade sett lille Kay, sade
gumman, att han icke hade kommit förbi, men att han nog skulle
komma; hon skulle bara icke vara bedröfvad, utan smaka på
hennes körsbär och se på hennes blommor; de voro vackrare
än någon bilderbok, hvar och en af dem kunde berätta en hel
saga. Så tog hon Gerda vid handen; de gingo in i det lilla
huset, och den gamla gumman stängde dörren.
Fönstren sutto så högt uppe, och glasen voro röda, blå och
gula; dagsljuset lyste så underligt der inne med alla färger, men
på bordet stodo de grannaste körsbär, och Gerda åt så många
hon ville, ty det fick hon. Och medan hon åt, kammade den
gamla gumman hennes hår med en guldkam, och håret
knollrade sig och sken så vackert gult omkring det lilla vänliga
ansigtet, som var så rundt och såg ut som en ros.
— En sådan söt liten flicka har jag riktigt längtat efter!
sade gumman. Nu skall du få se, huru bra vi två skola
komma öfver ens. Och allt efter som hon kammade lilla
Gerdas hår, glömde Gerda mer och mer sin fosterbror Kay; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
