Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sina röda skor, det käraste hon egde, och kastade dem båda ut
i floden; men de föllo strax invid stranden, och de små
vågorna buro dem genast i land till henne; det var som om floden
ej velat taga det käraste hon egde, efter som den ju icke hade
lille Kay. Men hon trodde nu, att hon icke hade kastat skorna
tillräckligt långt ut, och så kröp hon upp i en båt, som låg
bland vassen, gick ända ut till yttersta ändan och kastade
ut skorna. Men båten var icke fastbunden, och vid den rörelse,
hon gjorde, gled den ut från land. Hon märkte det och
skyndade sig att komma ur den; men innan hon hann tillbaka,
var båten öfver en aln ute, och nu gled den hastigare framåt.
Då blef lilla Gerda helt förskräckt och började gråta; men
ingen hörde henne, utom gråsparfvarna, och dessa kunde icke
bära henne i land; men de flögo längs stranden och sjöngo,
liksom för att trösta henne: »Här äro vi! här äro vi!» Båten
dref med strömmen; lilla Gerda satt helt stilla i bara
strumporna; hennes små röda skor flöto bak efter, men kunde icke
hinna upp båten, som sköt starkare fart.
Vackert var det på båda stränderna, vackra blommor, gamla
träd och sluttningar med får och kor; men ingen menniska
syntes till.
 |
| Kanske att floden bär mig bort till lille Kay, tänkte Gerda. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
