Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 29. Snödrottningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då de voro trötta och lade sig, lågo de just i form af de
bokstäfver, som snödrottningen hade sagt att han skulle hitta
på, så skulle han blifva sin egen herre, och skulle hon gifva
honom hela verlden och ett par nya skridskor.
Och Gerda kysste hans kinder, och de blefvo blomstrande;
hon kysste hans ögon, och de lyste som hennes; hon kysste hans
händer och fötter, och han var frisk och rask. Snödrottningen
kunde nu gerna komma hem; hans fribref stod der skrifvet
med glänsande isbitar.
Och de togo hvarandra i hand och vandrade ut ur det
stora slottet; de talade om mormor och om rosorna uppe på
taket; och der de gingo fram, lågo vindarna helt stilla och
solen bröt fram; och då de hunno till busken med de röda
bären, stod renen der och väntade; han hade en annan ung
ren med sig, hvars jufver var fullt, och den gaf de små sin
varma mjölk och kysste dem på munnen. Så buro de Kay och
Gerda först till finngumman, der de värmde upp sig i den
heta stugan och fingo besked om hemresan, och derefter till
lappgumman, som hade sytt nya kläder åt dem och gjort i
ordning sin släde.
Och renen och den unga renen sprungo vid sidan och följde
med ända till landets gräns; der tittade det första gröna
fram, der togo de afsked af renen och lappgumman. Farväl!
sade de allesammans. Och de första små fåglarna började
qvittra, skogen hade gröna knoppar, och ut från denna kom
ridande på en präktig häst, som Gerda kände igen (han hade
varit spänd för guldvagnen), en ung flicka med en lysande
röd mössa på hufvudet och pistoler framför sig; det var den
lilla röfvarflickan, som var trött vid att vara hemma och nu
ville först norr ut och sedan åt ett annat håll, i fall hon icke
blefve belåten. Hon kände genast igen Gerda, och Gerda kände
igen henne, det var en glädje!
— Du är en ljus pojke att traska omkring! sade hon till
lille Kay. Jag undrar just, om du förtjenar, att man springer
till verldens ända för din skull!
Men Gerda klappade henne på kinden och frågade om
prinsen och prinsessan.
— De ha rest till främmande land, sade röfvarflickan.
— Men kråkan då? frågade lilla Gerda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
