Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Flädermor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mamma säger, att det kan bli en saga af allt hvad ni ser på
och att ni kan göra en historia af allt hvad ni rör vid.
— Ja, men de sagorna och historierna duga inte; nej, de
riktiga, de komma af sig sjelfva, de knacka mig på pannan och
säga: Här är jag!
— Knackar det inte snart? frågade den lille gossen, och modern
skrattade, lade fläderte på kannan och hälde på kokande vatten.
— Berätta! berätta!
— Ja, om någon saga ville komma af sig sjelf, men en sådan
en är förnäm och kommer endast, när hon sjelf har lust. Stopp!
sade han hastigt. Der ha vi henne! Passa på, nu är det en
på tekannan!
Och den lille gossen såg bort till tekannan; locket höjde
sig mer och mer, och fläderblommorna kommo fram så friska
och hvita; de sköto stora, långa grenar, till och med ur
pipen utbredde de sig åt alla sidor och blefvo större och större;
det var den vackraste fläderbuske, ett helt träd; det sträckte
sig in i sängen och sköt gardinerna åt sidan; åh, hvad det
blommade och doftade! Och midt i trädet satt en gammal vänlig
gumma, klädd i en underlig klädning: den var alldeles grön,
likt fläderträdets blad, och garnerad med stora, hvita
fläderblommor; man kunde icke genast se, om det var tyg eller
lefvande grönt och blommor.
— Hvad heter den der gumman? frågade den lille gossen.
— Ja, de der romarne och grekerne, sade den gamle mannen,
de kallade henne en dryad, men det förstå inte vi; ute i
Nyboder ha de ett bättre namn på henne; der kallas hon
Flädermor, och det är henne du nu skall passa på. Hör bara
på och se på det vackra fläderträdet!
— Just ett sådant der stort, blommande träd står der ute i
Nyboder; det växer i ett hörn på en liten torftig gård. Under
detta träd satt en eftermiddag i det vackraste solsken ett
gammalt folk; det var en gammal, gammal sjöman och hans
gamla, gamla hustru; de hade barnbarnsbarn och skulle snart
fira sitt guldbröllop, men de kunde icke rätt erinra sig datum,
och Flädermor satt i trädet och såg så förnöjd ut, liksom här.
— Jag vet nog jag, när det är ert guldbröllop, sade hon;
men de hörde det icke, de talade om gamla tider.
— Ja, kommer du i håg, sade den gamle sjömannen, då vi
voro helt små ungar och sprungo och lekte? Det var just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
