Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Flädermor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på samma gård, der vi nu sitta, och vi stucko pinnar i
marken och gjorde en trädgård.
— Ja, sade den gamla gumman, det kommer jag godt i
håg! Och vi vattnade pinnarna, och en af dem var en
fläderpinne; den slog rot, sköt gröna skott och har nu blifvit det
stora träd, under hvilket vi gamla menniskor sitta.
— Ja visst, sade han, och der borta i hörnet stod en
vattenså; der flöt mitt fartyg, jag hade sjelf täljt det. Hvad det
kunde segla! Men jag kom dock snart ut på en annan seglats!
— Ja, men först gingo vi i skola och lärde något, sade
hon; och så blefvo vi konfirmerade; vi gräto båda två, men
på eftermiddagen gingo vi hand i hand upp i Rundetårn och
sågo ut i verlden öfver Kjöbenhavn och vattnet; derefter
gingo vi till Frederiksberg, der kungen och drottningen i sina
granna båtar seglade omkring på kanalerna.
— Men jag kom dock ut på en annan seglats, och det i
många år, bort på långresor!
— Ja, jag grät ofta för din skull, sade hon; jag trodde, att
du var död och borta och att du låg och plaskade nere i det
djupa hafvet. Mången natt steg jag upp och såg efter, om
väderflöjeln vände sig; ja, den vände sig nog, men du kom inte.
Jag kommer så tydligt i håg, huru regnet hälde ned en dag;
sopåkaren höll utanför, der jag tjenade; jag kom ned med
sopfjerdingen och blef stående i porten. Ett så ohyggligt väder
det var! Och just som jag stod der, stod postbäraren bredvid
mig och lemnade mig ett bref; det var från dig! Hvad det
hade rest vida omkring! Jag ref genast upp det och läste;
jag skrattade och jag grät; jag var så glad! Der stod, att du
var i de varma länderna, der kaffebönorna växa; hvad det
måste vara för ett välsignadt land! Du berättade så mycket,
och jag såg det alltsammans, medan regnet hälde ned och jag
stod der med fjerdingen. I det samma var det en, som tog
mig om lifvet — —
— Ja, men du gaf honom ett dugtigt slag vid örat, så att
det sa’ smack efter.
— Jag visste ju inte, att det var du! Du hade kommit lika
fort som ditt bref; och du såg så bra ut — och det gör du
då ännu! — du hade en lång, gul silkesnäsduk i fickan och en
blanklädershatt på hufvudet; du var så fin. Men Gud, hvad
det var för ett väder, och så gatan såg ut!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
