Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Flädermor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minsta af barnbarnsbarnen dansade rundt omkring dem och
ropade så förtjust, att det i afton skulle bli riktigt kalas, de
skulle få varm potatis; och Flädermor nickade i trädet och
ropade hurra med alla de andra.
— Men det der var ju inte någon saga! sade den lille gossen,
som hörde den berättas.
— Ja, det kan du tycka, sade han som berättade; men låt
oss fråga Flädermor.
— Detta var inte någon saga, sade Flädermor; men nu
kommer den. Ur det verkliga uppväxer just den underbaraste
sagan; annars hade ju min vackra fläderbuske inte kunnat
växa ut ur tekannan; och så tog hon den lille gossen upp ur
sängen och lade honom vid sitt bröst, och de med blommor
fullsatta flädergrenarna slogo tillsammans omkring dem; de
sutto som i den tätaste löfsal, och den flög med dem genom
luften; det var så makalöst vackert. Flädermor hade med ens
blifvit en liten vacker flicka, men klädningen var ännu af
samma gröna, hvitblommiga tyg, som Flädermor hade burit; på
bröstet hade hon en verklig fläderblomma och kring sitt gula,
lockiga hår en hel krans af fläderblommor; hennes ögon voro
så stora, så blå, åh, hon var så älsklig att skåda! Hon och
gossen kysstes, och så voro de vid samma ålder och af samma
håg.
De gingo hand i hand ut ur löfsalen och stodo nu i hemmets
vackra blomsterträdgård; på den friska gräsplanen var faderns
käpp tjudrad vid en påle; för de små var det lif i käppen;
så snart de satte sig grensle öfver den, förvandlade sig den
blanka knappen till ett präktigt, gnäggande hufvud, den långa,
svarta manen fladdrade, och fyra smärta, starka ben sköto ut;
djuret var starkt och ystert; i galopp foro de rundt omkring
gräsplanen — hoppsan!
— Nu rida vi många mil bort, sade gossen; vi rida till
herrgården, der vi voro i fjor! Och de redo och redo rundt
omkring gräsplanen; och allt jemt ropade den lilla flickan,
hvilken, som vi veta, var ingen annan än Flädermor: Nu äro vi
på landet! Ser du bondens stuga med den stora bakugnen, som
ser ut som ett jättestort ägg i väggen ut mot vägen?
Fläderträdet lutar sina grenar fram öfver den, och tuppen går och
krafsar åt hönsen; se bara, huru han kråmar sig! — Nu äro vi
vid kyrkan; hon ligger högt uppe på backen mellan de stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
