Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 30. Flädermor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
björnbärsrankan hängde omkring de gamla stenarna; hafvet var
svartblått med hvita seglare, och på logen sutto gamla gummor,
flickor och barn och plockade humle i ett stort kar; de unga
sjöngo visor, men de gamla berättade sagor om tomtar och troll.
Bättre kunde det icke vara!
— Här är härligt om vintern! sade den lilla flickan, och
alla träd stodo höljda af rimfrost; de sågo ut som hvita
koraller; snön knarrade under fötterna, som om man alltid hade
nya stöflar på sig, och från himmeln föll det ena stjernskottet
efter det andra. Inne i rummet tändes julgranen, der vankades
julklappar och rådde munterhet; ute på landet klingade fiolen i
bondens stuga och regnade det äpleskifvor; äfven det fattigaste
barn sade: Det är ändå härligt om vintern!
Ja, det var härligt, och den lilla flickan visade gossen allt,
och allt jemt doftade fläderträdet, och allt jemt svajade den
röda flaggan med det hvita korset, flaggan, under hvilken den
gamle sjömannen i Nyboder hade seglat. Och gossen blef
yngling och skulle ut i vida verlden, långt bort till de varma
länderna, der kaffet växer; men vid afskedet tog den lilla
flickan en fläderblomma från sitt bröst, gaf honom den att
gömma, och den lades i psalmboken; och alltid, då han öppnade
boken i främmande land, var det just på det stället, der
minnesblomman låg, och ju mera han betraktade henne, desto friskare
blef hon; han kände liksom en doft från de danska skogarna,
och tydligt såg han mellan blombladen den lilla flickan titta
fram med sina klara, blå ögon, och hon hviskade då: Här
är härligt vår, sommar, höst och vinter! Och hundratals bilder
gledo genom hans tankar.
Sålunda gingo många år, och han var nu en gammal man och
satt med sin gamla hustru under ett blommande träd; de höllo
hvarandra i händerna, liksom farfarsfar och farfarsmor hade
gjort ute i Nyboder, och de talade liksom de om gamla
tider och om guldbröllopet. Den lilla flickan med de blå
ögonen och med fläderblommorna i håret satt uppe i trädet,
nickade åt dem båda två och sade: I dag är det er
guldbröllopsdag. Och så tog hon två blommor ur sin krans och kysste
dem, och de lyste först som silfver, sedan som guld, och då
hon lade dem på det gamla folkets hufvuden, blef hvarje
blomma en guldkrona. Der sutto de båda två som en kung
och en drottning under det doftande trädet, som alldeles precis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
