Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 35. De röda skorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
svarade, ty skorna buro henne ut genom porten, ut på fältet,
öfver vägar och stigar, och allt jemt måste hon dansa.
En morgon dansade hon förbi en port, som hon kände väl
till; innanför ljöd psalmsång, man bar ut en kista, som var
prydd med blommor. Då förstod hon, att den gamla frun var
död, och nu tyckte hon sig vara öfvergifven af alla och
förbannad af Guds engel.
Dansa gjorde hon och dansa måste hon, dansa i den mörka
natten. Skorna buro henne framåt öfver törnen och stubbar,
som refvo henne blodig; hon dansade bort öfver heden till ett
litet enstaka hus. Här visste hon att skarprättaren bodde, och
hon knackade med fingret på rutan och sade:
— Kom ut! — kom ut! — Jag kan inte komma in, ty jag
dansar.
Och skarprättaren sade: Du vet säkert inte, hvem jag är.
Jag hugger hufvudet af elaka menniskor, och jag kan märka,
att min bila darrar.
— Hugg inte hufvudet af mig, sade Karin, ty då kan jag
inte ångra min synd; men hugg af mina fötter med de röda
skorna!
Och så biktade hon hela sin synd, och skarprättaren högg
af henne fötterna med de röda skorna; men skorna dansade
med de små fötterna bort öfver fältet in i den djupa skogen.
Och han gjorde henne träben och kryckor, lärde henne en
psalm, som syndarne alltid sjunga, och hon kysste den hand,
som hade fört bilan, och gick bort öfver heden.
— Nu har jag lidit nog för de röda skorna, sade hon; nu
vill jag gå i kyrkan, så att de kunna se mig. Och hon gick
så raskt fram mot kyrkdörren; men då hon kom dit, dansade
de röda skorna framför henne, och hon blef förskräckt och
vände om.
Hela veckan igenom var hon bedröfvad och grät många
bittra tårar; men då det blef söndag, sade hon: Se så, nu har
jag lidit och stridt tillräckligt! Jag skulle tro, att jag är lika
god som många af dem, som sitta och yfvas der inne i kyrkan!
Och så gick hon så modigt, men hon kom icke längre än till
kyrkogårdsporten; då fick hon se de röda skorna dansa
framför henne, och hon förfärades och vände om och ångrade
riktigt af hjertat sin synd.
Och hon gick till prestgården och bad att få komma i tjenst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
