Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Den lilla flickan med strykstickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prydnaden tänkte hon visst icke på. Ut från alla fönster lyste
ljusen, och så luktade det så skönt gåsstek der ute på gatan;
det var ju nyårsafton, ja, det tänkte hon på.
Borta i ett hörn mellan två hus, det ena sköt litet längre
fram på gatan än det andra, satte hon sig och kröp i hop; de
små benen hade hon dragit upp under sig, men hon frös nu
ännu mera och hem tordes hon icke gå; hon hade ju icke sålt
några strykstickor, icke fått en enda slant, hennes far skulle
slå henne, och kallt var det äfven der hemma; de bodde
under bara taket, och der hven vinden in, ehuru halm och trasor
voro instoppade i de största springorna. Hennes små händer
voro nästan alldeles förlamade af köld. Ack, en liten
stryksticka kunde nog göra godt! Om hon bara vågade att draga
en ut ur bundten, stryka den mot väggen och värma fingrarna.
Hon drog ut en; ritsch! hvad den sprakade och hvad den
brann! Det var en varm, klar låga, liksom ett litet ljus, då
hon höll handen omkring den; det var ett underligt ljus. Den
lilla flickan tyckte, att hon satt framför en stor jernkamin med
blanka messingsknappar och messingskrans; elden brann så
härligt, värmde så godt; nej, hvad var det? — Den lilla sträckte
redan ut fötterna för att värma äfven dessa — då slocknade
lågan. Kaminen försvann — hon satt med en liten stump af
den utbrunna strykstickan i handen.
En ny blef struken, den brann, den lyste, och der skenet
föll på muren, blef denna genomskinlig som ett flor; hon såg
rakt in i rummet, der bordet stod dukadt med en skinande
hvit duk och fint porslin, och skönt ångade den stekta gåsen,
fyld med sviskon och aplen; och hvad som var ännu
präktigare, gåsen hoppade från fatet och rultade utåt golfvet med
knif och gaffel i ryggen; ända fram till den fattiga flickan kom
den; då slocknade strykstickan, och endast den tjocka, kalla
muren var nu att skåda.
Hon tände en ny. Då satt hon under den vackraste julgran;
den var ännu större och mera utstyrd än den hon genom
glasdörren hade sett hos den rike köpmannen sistlidna jul;
tusentals ljus brunno på de gröna grenarna, och mångfärgade bilder,
lika dem som pryda bodfönstren, sågo ned på henne. Den
lilla sträckte båda händerna i vädret — då slocknade
strykstickan; de många julljusen stego högre och högre, hon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
