Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 39. Den lilla flickan med strykstickorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att de nu voro de klara stjernorna; en af dem föll och
gjorde en lång eldstrimma på himmeln.
— Nu dör någon! sade den lilla, ty, gamla mormor, som
var den enda, som hade varit god emot henne, men nu var
död, hade sagt: När en stjerna faller, går en själ upp till Gud.
Hon strök åter en stryksticka mot muren; den lyste rundt
omkring, och i skenet stod den gamla mormodern, så ljus, så
skinande, så mild och god.
— Mormor! ropade den lilla, ack, tag mig med dig! Jag
vet att du är borta, då strykstickan slocknar, borta liksom den
varma kaminen, den präktiga gåssteken och den stora, härliga
julgranen! Och hon
strök hastigt eld på alla
de öfriga strykstickorna,
som voro qvar i
bundten, ty hon ville riktigt
hålla qvar mormor; och
strykstickorna lyste
med en sådan glans, att
det var ljusare än på
ljusa dagen. Mormor
hade aldrig förr varit
så vacker, så stor; hon
lyfte den lilla flickan
upp på sin arm, och de
flögo i glans och glädje,
så högt, så högt; och
der fans ingen köld,
ingen hunger, ingen
ångest — de voro hos Gud.
 |
| I den kalla morgonstunden. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
