Sagor och berättelser / Del 1 / 342 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 40. En tafla från Kastelsvolden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

40.

En tafla från Kastelsvolden.

Det är höst, vi stå på Kastelsvolden och se ut öfver hafvet
på de många fartygen och på den svenska kusten, som reser
sig högt i aftonens solsken; bakom oss stupar vallen brant ned;
der stå präktiga träd, och det gula löfvet faller från grenarna;
der nere ligga dystra hus med träpallisader, och innanför, der
skildtvakten går, är det så trångt och mörkt, men ännu
mörkare är det bakom den gallerförsedda gluggen; der sitta
fångar, de värsta förbrytare.

Men solen har dock lyst dit in.

En stråle från den
nedgående solen faller in i
den nakna kammaren.
Solen skiner på både onda
och goda! Den mörke,
bistre fången ser med en
stygg blick på den kalla
solstrålen. En liten fågel
flyger mot gallret. Fågeln
sjunger både för onda och
goda! Han sjunger ett kort
»qvivitt!» men blir
sittande, slår med vingen,
plockar en fjäder ur den,
ruggar upp de andra fjädrarna
kring halsen — och den
elake mannen i bojor ser
derpå; ett mildare uttryck
går öfver det stygga
ansigtet; en tanke, som han ej gör tydlig för sig sjelf, lyser fram
i hans bröst; den är beslägtad med solstrålen genom gallret,
beslägtad med doften af violerna, som om våren växa så rikt
der utanför. Nu ljuder jägarnes musik, så liflig och stark.
Fågeln flyger från fångens galler, solstrålen försvinner, och det
är mörkt inne i kammaren, mörkt i den elake mannens hjerta;
men solen har dock lyst dit in, fågeln sjungit dit in.

Fortfaren, I vackra jägarhornstoner! Aftonen är mild, hafvet
spegelglatt och stilla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>