Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 43. Grannfamiljerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men det blåste icke, och så lågo de stilla; och vattnet blef
åter spegelglatt, man såg tydligt gafveln med svalboet, och
törnrosträdet såg man; hvarje ros speglade sig, de voro så
vackra, men de visste det icke sjelfva, ty ingen hade sagt dem
det. Solen sken in mellan de fina bladen, som voro så fylda
med doft; och detta var för hvarje ros det samma som för
oss, då vi äro fördjupade i riktigt lycksaliga tankar.
— Hvad det är härligt att vara till! sade hvarje ros; det
enda, som jag kunde önska mig, vore att jag kunde kyssa solen,
derför att hon är så varm och klar. — Ja, rosorna der nere i
vattnet skulle jag äfven vilja kyssa; de likna oss alldeles precis;
jag skulle vilja kyssa de söta fågelungarna der nere i boet;
ja, det fins äfven några ofvanför oss; de sticka ut hufvudena
och pipa helt sakta; de ha alls inga fjädrar, såsom deras far
och mor. Det är goda grannar vi ha, både de som äro öfver
och under oss. Ack, hvad det är härligt att vara till!
De små ungarna der uppe och der nere — ja, de der nere
voro endast en afspegling i vattnet — voro sparfvar, och far
och mor voro sparfvar; de hade tagit i besittning det tomma
svalboet från i fjor; i det lågo och hade de sitt hem.
— Är det ankbarn som simma der? frågade sparfungarna,
då de sågo ankfjädrarna drifva på vattnet.
— Gören förnuftiga frågor, då I frågen! sade modern. Sen
I inte, att det är fjädrar, lefvande klädningstyg, sådant som
jag har och I skolen få, ehuru vårt är finare! Emellertid
skulle jag önska, att vi hade dem här uppe i boet, ty de varma.
Jag skulle vilja veta, hvad det var som skrämde ankorna; det
måste ha varit någonting i vattnet, ty jag gjorde det bestämdt
inte, ehuru jag visserligen sade ett något starkt »pip» till er.
De tjockhufvade rosorna borde veta det, men de veta nu
ingenting; de se bara på sig sjelfva och lukta. Jag är innerligt
led vid de der grannarna!
— Hör på de söta små fåglarna der uppe! sade rosorna.
De börja nu också försöka att sjunga. — De kunna inte, men
det kommer nog. — Hvad det måtte vara för ett stort nöje!
Det är riktigt roligt att ha så muntra grannar!
I det samma kommo i galopp två hästar, som skulle
vattnas; en bondpojke satt på den ena, och han hade tagit af sig
alla sina kläder utom sin svarta hatt; den var så stor och
bred. Pojken hvisslade, som om han varit en liten fågel, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
