Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Det gamla huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sig. Jag har haft besök af mina, och du må tro, att det
inte är något nöje i längden; jag var till slut nära att hoppa
ned från dragkistan. Er alla der midt emot i huset såg jag så
tydligt, som om I verkligen varit här; det var åter den der
söndagsmorgonen du nog vet. I barn stoden alla framför bordet
och sjöngen eder psalm, som I sjungen hvarje morgon; I stoden
andäktiga med hopknäpta händer, och far och mor voro lika
högtidliga, och så gick dörren upp, och lilla syster Maria, som
inte är två år ännu och som alltid dansar, när hon hör musik
eller sång, af hvad slag det än må vara, fördes in i rummet
— ehuru hon inte skulle det — och så började hon dansa,
men kunde inte komma i takt, ty tonerna voro så långa; och
så stod hon först på det ena benet och lutade hufvudet ända
framåt och så på det andra benet och lutade hufvudet ända
framåt; men det ville inte förslå. I stoden allesammans
mycket allvarsamma, ehuru det allt var svårt; men jag skrattade
inom mig och derför föll jag ned från bordet och fick en
bula, som jag ännu går med, ty det var inte rätt af mig att
skratta. Men allt i hop går nu igen inom mig och allt hvad
jag vidare har upplefvat; och det är nog de gamla tankarna
med hvad de kunna föra med sig. — Säg mig, om I ännu
sjungen på söndagen? Berätta mig litet om lilla Maria! Och
huru mår min kamrat, den andre tennsoldaten? Ja, han är
minsann lycklig! — Jag kan inte härda ut!
— Du är bortskänkt, sade den lille gossen; du måste stanna
qvar; kan du inte inse det?
Och den gamle mannen kom med en låda, i hvilken det fans
mycket att se, både krithus och svampdosa och gamla kort,
så stora och så förgylda, som man aldrig ser dem nu för tiden.
Och stora lådor öppnades, och klaveret öppnades; det hade ett
landskapsstycke invändigt på locket, och det var så hest, då
den gamle mannen spelade på det; och så gnolade han på en visa.
— Ja, den kunde hon sjunga! sade han, och så nickade han
åt porträttet, som han hade köpt hos klädmäklaren, och den
gamle mannens ögon lyste så klara.
— Jag vill i krig! jag vill i krig! ropade tennsoldaten så
högt han kunde och störtade sig rätt ned på golfvet.
— Ja, hvart tog han vägen? Den gamle mannen letade,
den lille gossen letade; men borta var han och borta blef han.
Jag hittar honom nog! sade den gamle, men han hittade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
