Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 46. Det gamla huset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan en örn, som hade två hufvuden, ty skomakarne måste ha
allting så, att de kunna säga: Det är ett par. — Jo, det var
något till bilderbok!
Och den gamle mannen gick in i det andra rummet för att
hemta sylt, äplen och nötter. — Det var minsann präktigt
midt öfver i det gamla huset.
— Jag kan inte härda ut! sade tennsoldaten, som stod på
dragkistan; här är så ensamt och så sorgligt; nej, när man
lefvat familjlif, kan man inte vänja sig vid det här! — Jag
kan inte härda ut! Hela dagen är så lång, och aftonen är
ännu längre. Här är alls inte som der borta hos dig, der din
pappa och mamma talade så förnöjda, och der du och I alla små
söta barn höllen ett så gladt kolorum. Åh, hvad den gamle
mannen har det ensamt! Tror du att han får någon kyss?
Tror du att han får milda blickar eller någon julgran? Han
får ingenting, utom begrafning. — Jag kan inte härda ut!
— Du får inte taga det så sorgligt, sade den lille gossen;
jag tycker att här är så vackert, och alla de gamla tankarna,
med hvad de kunna föra med sig, komma ju och göra besök.
— Ja, dem ser jag inte och dem känner jag inte, sade
tennsoldaten; jag kan inte härda ut!
— Det måste du! sade den lille gossen.
Och den gamle mannen kom med det förnöjdaste ansigte,
den präktigaste sylt, äplen och nötter, och så tänkte den lille
gossen icke på tennsoldaten.
Lycklig och förnöjd kom den lille gossen hem, och det gick
dagar och det gick veckor, och det nickades till det gamla
huset och från det gamla huset, och så kom den lille gossen
dit öfver igen.
Och de skulpterade trumpetarne blåste: Tratteratra! Der
är den lille gossen! Tratteratra! Och svärd och rustning på
riddarbilderna rasslade och sidenklädningarna frasade,
svinlädret talade, och de gamla stolarna hade gikt i ryggen: aj!
Det var precis som första gången, ty der borta var den ena
dagen och timmen lik den andra.
— Jag kan inte härda ut! sade tennsoldaten; jag har
gråtit tenn. Här är allt för sorgligt! Låt mig hellre gå ut i
krig och mista armar och ben; det vore ändå en förändring!
Jag kan inte härda ut! — Nu vet jag hvad det vill säga
att ha besök af sina gamla tankar, med hvad de kunna föra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
