Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 58. Årets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Glädje i stugan och under de gröna grenarna! sade årets
gamle drott, under några veckor åldrad till en snöhvit gubbe. Det
stundar till hvila för mig; årets unga par får nu krona och spira.
— Makten är likväl din, sade julens engel, makten och
inte hvilan. Låt snön ligga värmande öfver den unga säden!
Lär dig att fördraga, att en annan hyllas, ehuru du är
herskare; lär dig att vara glömd och ändock lefva! Din frihets
timme kommer, då Våren kommer.
— När kommer Våren? frågade Vintern.
— Den kommer, då storken kommer.
Och med hvita lockar och snöhvitt skägg satt Vintern iskall,
gammal och nedböjd, men stark som vinterstormen och isens
makt, högt på backens snödrifva och såg mot södern, liksom
Vintern förut hade suttit och sett. Isen brakade, snön
knarrade, skridskoåkarne svängde sig på de blanka sjöarna, och
korpar och kråkor togo sig väl ut på den hvita marken; icke
en vindfläkt rörde sig. Och i den stilla luften knöt Vintern
händerna, och isen blef famnstjock mellan landen.
 |
| Och de sänkte sig ned på det öppna fältet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
