Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 64. »Allt på sin rätta plats!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småbaronerne alltid gingo och sköto med sina pilbågar på de
båda gamla. Det var justitierådet och justitierådinnan, från
hvilka hela familjen härstammade.
— Men de äro inte riktigt af vår familj! sade en af de små
baronerne. Han var en gårdfarihandlare och hon en
gåsvaktartös. De voro inte som pappa och mamma.
Porträtten voro bara eländigt skräp, och »allt på sin rätta
plats!» sade man, och så kommo farfars far och farfars mor
ut i gången till drängkammaren.
Prestens son var informator der på herrgården; han gick en
dag med småbaronerne och deras äldsta syster, som helt nyligen
blifvit konfirmerad, och de vandrade framåt gångstigen ned till
den gamla pilen; och medan de gingo, band hon en bukett af
markens blommor; »allt på sin rätta plats», och det blef ett skönt
helt. Under tiden hörde hon dock mycket noga på allt som
sades, och det gladde henne så mycket att höra prestsonen
berätta om naturens krafter och historiens stora män och
qvinnor. Hon var en frisk, rik natur, adlad i själ och tanke och
med ett hjerta till att riktigt med kärlek omfatta allt hvad
Gud skapat.
De stannade nere vid det gamla pilträdet; den minste af
baronerne ville så gerna ha sig en pipa skuren; det hade han
förr fått af andra pilträd, och prestsonen bröt af en gren.
— Ack nej, gör inte så! sade den unga baronessan; men det
var redan gjordt. Det är ju vårt gamla hedersträd! Jag håller
så mycket af det! Ja, derför skrattar man också ut mig der
hemma, men det gör det samma. Det fins en sägen om det
här trädet.
Och nu berättade hon allt hvad vi ha hört om trädet, om
den gamla herrgården, om gåsvakterskan och gårdfarihandlaren,
som träffade hvarandra här och blefvo stamföräldrar åt den
förnäma slägten och åt den unga baronessan.
— De ville inte låta adla sig, de gamla, hederliga
menniskorna, sade hon. De hade till ordstäf: »Allt på sin rätta
plats!» Och på den tyckte de sig icke komma, om de för
penningar läte upphöja sig. Det var deras son, min farfar,
som blef baron; han skall ha varit mycket lärd, varit högt
ansedd och afhållen af prinsar och prinsessor och varit med
vid alla deras fester. Honom tycka de andra der hemma mest
om; men jag vet inte sjelf, huru det kommer sig, det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
