Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Under pilträdet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
året. Och Knut kom i skomakarlära, de kunde ju ej låta
långa pojken gå och slå dank längre. Och så blef han
konfirmerad.
Ack, hur gerna skulle han ej på den högtidsdagen ha velat
komma till Kjöbenhavn och se lilla Johanna, men han kom
icke dit, och aldrig hade han varit der, fastän det ligger bara
fem mil från Kjöge; men tornen hade Knut sett på andra sidan
bugten vid klart väder, och på konfirmationsdagen såg han
tydligt, hur det gyllene korset på Fruekirke blänkte.
Ack, hur tänkte han icke på Johanna! Månne hon kom
i håg honom? Jo! — Vid jultiden kom bref från hennes far
till Knuts föräldrar; det gick dem mycket bra i Kjöbenhavn,
och Johanna skulle nog göra mycken lycka med sin vackra
röst; hon var anstäld vid teatera, den, på hvilken man sjöng,
och litet penningar fick hon redan derför, och af dessa skickade
hon till det kära grannfolket i Kjöge hela två kronor till att
roa sig för på julaftonen; de skulle dricka hennes skål, och
det hade hon sjelf med egen hand tillagt i en efterskrift, och
i den stod: Vänlig helsning till Knut!
De gräto allesammans, och ändå var ju allt i hop så glädjande,
men det var af glädje de gräto. Hvar dag hade Johanna varit
i hans tankar, och nu såg han, att hon också tänkte på honom,
och allt efter som tiden närmade sig att han skulle bli gesäll,
desto klarare blef det för honom, att han höll så mycket af
Johanna och att hon skulle bli hans lilla hustru, och så lekte
ett leende kring munnen på honom och han drog ännu raskare
i becktråden, medan benet spände an spannremmen; han rände
sylen rakt in i ena fingret, men det gjorde ingenting. Han
skulle minsann inte vara så der stum som de begge
pepparkakorna; den historien hemtade han mycken lärdom af.
Och så blef han gesäll och ränseln igensnörd. Till
Kjöbenhavn skulle han då ändtligen för första gången i sitt lif, och
der hade han redan en mästare, som han skulle till. Åh, hvad
Johanna skulle bli öfverraskad och glad! Hon var nu sjutton
år, och han var nitton.
Redan i Kjöge ämnade han köpa en guldring åt henne, men
så kom han att tänka på, att man säkert finge en mycket
vackrare i Kjöbenhavn; och så tog han afsked af de gamla,
och i regnet och rusket på hösten begaf han sig raskt i väg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
