Sagor och berättelser / Del 1 / 473 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 67. Under pilträdet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina egna ben; löfven föllo af träden; våt in på bara kroppen
kom han till det stora Kjöbenhavn och till sin nye mästare.

Följande söndag ämnade han göra besök hos Johannas fader.
De nya gesällkläderna kommo på och den nya hatten från
Kjöge; den klädde Knut så bra, förr hade han alltid gått bara
med kaskett. Och han fick reda på huset, som han sökte efter,
och gick de många trapporna upp; man kunde bli riktigt
vimmelkantig af att se, huru menniskorna voro stälda ofvan på
hvarandra här i den villande staden.

Mycket burget såg
det ut inne i
rummet, och vänligt tog
Johannas fader emot
honom; för frun var
han ju alldeles
främmande, men hon
bjöd honom handen
och kaffe.

Var dock en man!

— Det skall bli
roligt för Johanna
att få se dig, sade
fadern. Du har ju
blifvit en riktigt fin
karl! Jo, nu skall du
se på henne! Jo, det
är en flicka det, som
jag har glädje af och
får ännu mer med
Guds hjelp. Hon har
sin egen kammare,
och den betalar hon
oss för. Och fadern sjelf knackade mycket artigt på hennes
dörr, liksom om han varit en främmande karl, och så stego de
in — åh, så fint det var der inne! Bestämdt fans inte i hela
Kjöge maken till kammare, drottningen kunde inte ha det finare!
Der fans golfmatta, der funnos gardiner, som räckte ända ned
till golfvet, en riktig sammetsstol och rundt omkring blommor
och taflor och en spegel, som man var färdig att springa rakt
in i, den var lika stor som en dörr. Knut såg det alltsammans
på en gång och såg dock endast Johanna; hon var nu en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>