508 (Sagor och berättelser / Del 1)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 74. Penninggrisen - 75. Ib och lilla Kristina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det var en sann njutning, så att man afstod från tevattnet
och nöjde sig med förståndsöfningen. Detta kallade man att
leka menniskor, och det var icke något ondt i det, ty de
lekte endast — och en hvar tänkte på sig och på hvad
penninggrisen tänkte, och penninggrisen tänkte längst, han
tänkte ju på testamente och begrafning — och när inträffade
den? Alltid förr än man väntar. — Knack! Der föll han ned
från skåpet — låg på golfvet i tusen bitar, medan slantarna
dansade och hoppade; de minsta snurrade, de stora rullade, i
synnerhet den ena silfverkronan; hon ville riktigt ut i
verlden. Och det kom hon, och det kommo de allesammans; och
bitarna af penninggrisen kommo i soplåren. Men på sjelfva
skåpet stod, redan dagen efter, en ny penninggris af lera; det
var ännu icke ett öre i honom, och derför kunde han icke
heller skramla; deruti liknade han den andra; detta var alltid
en början — och med den vilja vi sluta.

75.

Ib och lilla Kristina.

I närheten af Gudenå, inne i Silkeborgskogen, höjer sig en
landrygg, liksom en hög vall. Den kallas Åsen, och nedanför
denna, vester ut, låg, ja ligger ännu, en liten bondgård med
magra egor; sanden lyser igenom den tunna råg- och
kornåkern. Det är nu åtskilliga år sedan; folket, som bodde der,
dref sitt lilla åkerbruk och hade dessutom tre får, ett svin
och två oxar; kort sagdt, de hade sitt uppehälle rätt bra, om
de rättade mun efter matsäcken; ja, de hade väl också kunnat
bringa det ända derhän att hålla ett par hästar, men de sade
som de andra bönderne der: Hästen äter upp sig sjelf; han tär
för den nytta han gör. Jeppe-Jens skötte sin lilla jordlott om
sommarn och var under vintern en flink träskomakare. Han
hade då också ett biträde, en karl, som förstod att skära
träskor, som voro både starka och lätta och hade fason; skor och
slefvar skuro de; det gaf penningar, och man kunde icke kalla
Jeppe-Jens’ för fattigt folk.

Lille Ib, en sju års gosse, husets enda barn, satt och såg på,
täljde på en pinne och skar sig äfven i fingrarna; men en dag

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:10 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/hcasob/1/0510.html

		Sagor och berättelser / Del 1 / 508 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|