Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 78. Judflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Läs i din bok! sade han mildt och allvarligt, men hon
såg på honom med sina svarta, strålande ögon, och då han
frågade äfven henne, visste hon bättre besked än alla de
andra. Hon hade hört, förstått och gömt.
Hennes fader var en fattig, hederlig man; han hade vid
barnets skolgång fäst det vilkoret, att hon icke skulle
undervisas i den kristna tron; att låta henne gå sin väg under denna
undervisningstimme skulle måhända kunnat väcka förargelse,
framkalla tankar och känslor hos de andra små i skolan, och
derför stannade hon qvar, men nu kunde det icke längre ske.
Läraren gick till fadern och sade honom, att han antingen
måste taga sin dotter ur skolan eller låta henne bli kristen. —
Jag kan icke uthärda att se dessa brinnande ögon, denna innerliga
trängtan och liksom själatörst efter evangelii ord, sade läraren.
Och fadern brast i gråt: — Jag sjelf känner blott litet af
vår egen religion, men hennes moder var en Israels dotter,
fast och stark i sin tro; henne gaf jag på hennes dödsbädd
det löftet, att vårt barn aldrig skulle blifva döpt till kristen;
jag måste hålla mitt löfte, det är för mig som ett förbund
med Gud.
Och den lilla judflickan blef tagen ur den kristna skolan.
År hade förgått.
I en af Jyllands minsta städer tjenade i ett ringa, borgerligt
hus en fattig flicka af mosaisk trosbekännelse; det var Sara.
Hennes hår var svart som ebenholts, hennes ögon så mörka,
men dock fulla af glans och ljus, såsom de äro hos österlandets
döttrar; uttrycket hos den fullvuxna flickan var ännu det
samma som hos barnet, då det satt på skolbänken och hörde
på med tankfull blick.
Hvarje söndag ljödo från kyrkan orgeln och församlingens
sång; det hördes öfver gatan in i huset midt emot, der
judflickan stod vid sina göromål, flitig och trogen i sitt kall.
»Tänk uppå sabbatsdagen, att du helgar honom!» var hennes
lag, men sabbaten för henne var en arbetsdag för de kristne,
och hon kunde blott i sitt hjerta hålla den helig, hvilket hon
icke trodde vara nog. Men hvad äro dag och timme för Gud?
Denna tanke hade vaknat i hennes själ, och på de kristnes
söndag blef andaktstimmen mera ostörd; nådde då orgelklang
och psalmsång öfver till henne i köket bakom diskbordet, blef
till och med detta ställe heligt och stilla. Gamla testamentet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
