Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 78. Judflickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta var legenden, historien, som lästes; den hördes och
följdes med uppmärksamhet af dem alla, men mest brinnande
uppfylde och lefvandegjorde den henne, som satt i vrån,
tjenstflickan Sara, judflickan; stora, tunga tårar stodo i de
glänsande, kolsvarta ögonen; der satt hon med barnasinnet, såsom
hon fordom satt på skolbänken och förnam evangelii storhet.
Tårarna tillrade ned utför hennes kinder.
— Låt icke mitt barn blifva en kristen! voro moderns sista
ord på dödsbädden; de ljödo genom hennes själ och hjerta med
lagens ord: Hedra din fader och din moder!
— Jag är ju icke kristnad! De kalla mig judflickan; det
sade grannens pojkar på spe förra söndagen, då jag stannade
utanför den öppna kyrkdörren och såg dit in, der altarljusen
brunno och församlingen sjöng. Från skoltiden och intill denna
dag var och är det en makt hos kristendomen, hvilken, liksom
ett solsken, om jag än tillsluter mina ögon derför, likväl skiner
ända in i mitt hjerta; men, moder, jag skall icke bedröfva dig
i din graf, jag skall icke svika det löfte, min fader gaf dig,
jag skall icke läsa den kristna Bibeln, jag har ju mina fäders
Gud att luta mitt hufvud till!
Och år förgingo.
Husbonden dog, matmodern satt i knappa omständigheter,
tjenstpigan måste undvaras; men Sara lemnade ej tjensten, hon
var hjelpen i nöden, hon höll i hop det hela; hon arbetade
ända inpå natten och skaffade bröd i huset med sina händers
arbete; det fans inga nära slägtingar, som togo sig an familjen,
der hustrun dag för dag blef svagare och i månader qvarhölls
på sjuklägret. Sara vakade, vårdade, arbetade, mild och from,
en välsignelse i det fattiga huset.
— Der borta ligger Bibeln, sade den sjuka; läs litet för
mig på denna långa afton; jag har ett så innerligt behof af
att höra Guds ord.
Och Sara böjde sitt hufvud; händerna knäpte i hop sig
omkring Bibeln, som hon öppnade och läste i för den sjuka; ofta
bröto tårar fram, men ögonen blefvo klarare, och i hennes själ
blef det klarare: — Moder, ditt barn skall icke taga de kristnes
dop, icke nämnas i deras samfund, det har du begärt, det
skall jag efterkomma, derom äro vi ense på denna jorden,
men ofvan denna är — är enigheten större i Gud, »han
ledsagar oss genom döden» — »han besöker jorden, och när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
