Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 80. De vises sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fem barn hade han, fyra söner, uppfostrade så, som den
visaste far kan uppfostra sina barn, och en dotter, vacker, mild
och klok, men blind. Detta tycktes likväl icke vara henne
till någon afsaknad; far och bröder voro ögon åt henne, och
innerligheten var henne syn för sägen.
Sönerne hade aldrig varit längre bort från slottets salar än
trädets grenar sträckte sig, systern ännu mindre; de voro
lyckliga barn i barndomens hem, i barndomens land, i det sköna,
doftande solens träd. Liksom alla barn tyckte de mycket om
att höra berättas, och fadern berättade dem mycket, som andra
barn icke skulle ha förstått; men dessa voro då också lika
kloka som hos oss de flesta gamla menniskor. Han förklarade
för dem hvad de sågo i lefvande bilder på slottets väggar,
menniskornas förrättningar och händelsernas gång i alla länder
på jorden, och ofta önskade sönerne, att de finge vara med der
ute och deltaga uti alla dessa storverk; men fadern sade dem
då, att det var tungt och bittert i verlden; den var icke
alldeles sådan, som de sågo den från sin sköna barnverld. Han
talade med dem om det sköna, sanna och goda, sade, att
dessa tre ting hölle verlden tillsammans, och under det tryck,
dessa ledo, blefve de en ädelsten, klarare än diamantens vatten;
dess glans hade värde inför Gud, den öfverstrålade allt och
vore egentligen den, man kallar »de vises sten». Han sade dem,
att liksom man genom det skapade komme till visshet om Gud,
så komme man genom menniskorna sjelfva till visshet om, att
en sådan ädelsten funnes; mera kunde han icke säga om den,
mera visste han icke. Denna berättelse skulle nu för andra
barn ha varit svår att förstå; men dessa förstodo den, och
sedan komma nog de andra med.
De frågade fadern om det sköna, sanna och goda, och han
förklarade dem det, sade dem så mycket, sade äfven, att då
Gud skapade menniskan af jord, gaf han sin skapelse fem
kyssar, eldkyssar, hjertekyssar, innerliga vår herres kyssar, och
de äro det som vi nu kalla de fem sinnena; genom dem se,
förnimma och fatta vi det sköna, sanna och goda, genom dem
blir det värderadt, skyddadt och befrämjadt; fem
sinnesförmögenheter äro gifna inåt och utåt, rot och krona, kropp
och själ.
Detta tänkte nu barnen mycket öfver, det låg i deras tankar
både natt och dag; då drömde den äldste af bröderne en vacker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
