Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Soppa på en korfsticka - 2. Hvad den första lilla råttan hade sett och lärt på resan - 3. Hvad den andra lilla råttan visste att berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blommor mera; hon höll endast i den nakna stickan, och den
lyfte hon upp som en taktpinne.
— Violer äro för synen, lukten och känseln, sade alfen
till mig; men det återstår ännu något för hörseln och smaken.
Och nu slog råttan takt; det var musik, icke sådan den
klingade i skogen vid alfernes fest, utan sådan den höres i
köket. Åh, hvad det blef för ett rustande! Det var med ens,
som om vinden susat genom alla skorstenspiporna; grytor och
pannor kokade öfver, eldskyffeln dundrade mot malmgrytan,
och så blef det åter plötsligt tyst; man hörde tepannans
dämpade sång, så underlig; man visste rakt icke om den slutade
eller började; och den lilla pannan kokade, och den stora
pannan kokade; den ena brydde sig icke om den andra, det
var som om det icke funnits någon tanke i pannorna. Och
den lilla råttan svängde sin taktpinne allt vildare och vildare
— och pannorna skummade, bubblade, kokade öfver, vinden
susade, skorstenen tjöt — hu då! Det blef så förskräckligt,
att den lilla råttan sjelf tappade taktpinnen.
— Det var en svår soppa! sade den gamle råttkungen;
kommer nu inte anrättningen?
— Detta var alltsammans, sade den lilla rattan och neg.
— Alltsammans? Nå låt oss då höra hvad den nästa har
att säga! sade råttkungen.
3. Hvad den andra lilla råttan visste att berätta.
— Jag är född i slottsbiblioteket, sade den andra råttan;
jag och flere af min familj der ha aldrig vetat af den lyckan att
få komma in i matsalen, mycket mindre in i skafferiet; först
då jag reste, och så nu i dag här, såg jag ett kök. Vi ledo
verkligen ofta hunger i biblioteket, men vi inhemtade många
kunskaper. Dit upp nådde oss ryktet om det kungliga pris,
som var utsatt för tillagande af soppa på en korfsticka, och
då var det min gamla farmor, som drog fram ett manuskript;
hon kunde väl icke sjelf läsa det, men hon hade hört det
läsas; deri stod: Om man är skald, kan man koka soppa på en
korfsticka. Hon frågade mig, om jag vore skald. Jag visste
mig vara fri för detta, och så sade hon, att jag då måste gå
och laga så, att jag blefve det. Men hvad fordras dertill?
frågade jag, ty det var mig lika svårt att få reda på som
att tillaga soppan; men farmor hade hört läsas; hon sade, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
