Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Soppa på en korfsticka - 3. Hvad den andra lilla råttan visste att berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tre hufvudsaker behöfdes dertill: förstånd, fantasi och känsla.
Kan du gå och få dem uti dig, så är du skald, och då reder
du dig nog med korfstickan.
Och så gick jag vester ut i vida verlden för att bli skald.
Jag visste att förstånd är det vigtigaste i allting; de båda
andra sakerna ha inte samma anseende. Jag gick således
först ut att söka rätt på förståndet. Ja, hvar bor det? Gå
till myran och blif vis! har en stor kung i judiska landet
sagt, det visste jag från biblioteket, och jag stannade inte, förr
än jag kom till första stora myrstack; der lade jag mig på
lur för att bli vis.
De äro ett mycket aktningsvärdt slägte, de der myrorna;
de äro idel förstånd, allt hos dem är som ett rättadt
räknetal, det går i hop. Att arbeta och lägga ägg, säga de, är att
lefva i tiden och sörja för efterverlden, och det göra de äfven.
De dela sig i de rena myrorna och de smutsiga; rangen
består i ett nummer; myrdrottningen är nummer ett, och hennes
åsigt är den enda riktiga; hon har slukat all visdom, och det
var af vigt för mig att veta. Hon sade så mycket; det var
så klokt, att jag tyckte att det var dumt. Hon sade att deras
stack var det högsta i denna verlden; men strax invid stacken
stod ett träd; det var högre, mycket högre, det kunde inte
bestridas, och derför talade man inte derom. En afton hade
en myra förvillat sig dit bort, krupit uppför stammen, icke
ens upp till kronan, men likväl högre, än någon myra förr
hade hunnit; och när hon vände om och kom hem, berättade
hon inne i stacken om någonting vida högre utanför den; men
detta hade alla myrorna funnit förnärmande mot hela
samhället, och så blef myran dömd till munkorg och ständig
ensamhet. Men kort tid derefter kom en annan myra till
trädet och gjorde samma resa och upptäckt, och hon talade derom,
såsom man sade, med varsamhet och i dunkla ordalag, och som
hon dessutom var en aktad myra, en af de rena, så trodde
man henne, och då hon dog, satte de upp ett äggskal öfver
henne såsom minnesvård, ty de hyste aktning for kunskaper.
Jag såg, sade den lilla råttan, att myrorna ständigt sprungo
med sina ägg på ryggen; en af dem tappade sitt; hon
ansträngde sig mycket för att få upp det igen, men det ville
inte lyckas; då kommo två andra och hjelpte till af alla
krafter, så att de så när hade tappat sina egna ägg, men då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
