Sagor och berättelser / Del 2 / 11 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 81. Soppa på en korfsticka - 3. Hvad den andra lilla råttan visste att berätta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den och en till, kände jag redan, huru det rörde sig inom
mig; jag åt nu litet af den tredje, och så var jag skald, det
sade jag till mig sjelf och det sade jag till de andra med.
Jag hade hufvudvärk, värk i inelfvorna, jag vet inte allt hvad
för slags värk jag hade. Jag tänkte nu öfver, hvilka historier
som kunde sättas i förbindelse med en korfsticka, och så fick
jag så många stickor i mina tankar; myrdrottningen måste haft
ett ovanligt förstånd; jag erinrade mig mannen, som tog en
hvit sticka i munnen, och så voro både han och stickan
osynliga; jag tänkte på en sticka i foten, mager och torr som en
sticka, att sätta en sticka för, spänta stickor. Alla mina tankar
gingo upp i stickor, och om dem måste det kunna diktas, i fall
man är skald,
och det är
jag; det har
jag slitit och
bitit mig till.
Jag skall
således hvar
enda dag i
veckan kunna
uppvakta er
med en
sticka, en
historia — ja, det
är min
soppa!

Jag gick hem till biblioteket och åt genast upp så godt som en hel roman.

Låt oss
nu höra den
tredje! sade råttkungen.

— Pi! pi! sade det i köksdörren, och en liten råtta, det
var den fjerde af dem, den som de trodde vara död, kilade
in; hon sprang omkull korfstickan med det svarta floret på;
hon hade sprungit natt och dag, hon hade färdats på jernväg
med godståg, allt efter som det föll sig, och likväl hade hon
så när kommit för sent. Hon trängde sig fram, såg helt
ruggig ut och hade förlorat sin korfsticka, men icke målet; hon
talade genast, som om man endast väntat på henne, endast
ville höra på henne; allt annat i verlden angick icke verlden;
hon talade genast och talade till slut. Hon kom så oväntadt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>