Sagor och berättelser / Del 2 / 50 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Öfverst på taket hade storken bygt bo.

Det första storkpar, som kom med den och lefde sig in i
den, hade sin sommarbostad på vikingens stockhus uppe vid
Vildmossen i Vendsyssel; det är i Hjörings amt högt upp mot
Skagen i Jylland, för att uttrycka oss kunnigt; der är ännu en
ofantligt stor mosse; man kan läsa om den i
amtsbeskrifningen. Här har varit hafsbotten, men den har höjt sig, står
det der; den sträcker sig milsvidt, på alla sidor omgifven af
sanka ängar och gungande kärr, med torfmossar, hjortron och
eländiga träd; nästan ständigt sväfvar en dimma deröfver, och
för sjutio år sedan funnos der ännu vargar. Den gör
sannerligen skäl för namnet »Vildmossen», och man kan tänka sig,
huru vildt, huru mycket kärr och sjö här måtte ha varit
för tusen år
sedan. I
vissa fall såg
det
emellertid den tiden
ut derstädes
på samma
sätt som nu:
vassen hade
samma höjd,
samma slags
långa blad
och
violettbruna fjäderblommor
som den
ännu bär;
björken stod med hvit bark och fint, lätt hängande löf liksom
ännu i dag, och hvad beträffar de lefvande som kommo hit,
så bar flugan sin florsklädning med samma snitt som nu,
storkens liffärg var hvitt med svart och röda strumpor;
deremot hade menniskorna den tiden en annan snitt än nu på
sina kläder; men hvilken som helst af dem, träl eller
jägare, som trädde ut på gungflyt, gick det för tusen år sedan
på samma sätt som det ännu går dem, som komma hit: de
plumsade uti och sjönko ned till dykungen, såsom de kallade
honom, som regerade nere i det stora mossriket. Gungkungen
kunde han också kallats, men vi tycka nu mest om att säga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>