Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dykungen, och det kollade storkarna honom också. Mycket
litet vet man om hans regering; men det är kanske också det
bästa.
Nära mossen, tätt intill Liimfjorden, låg vikingens stockhus
med stensatt källare, torn och tre våningar; öfverst på taket
hade storken bygt bo; storkmor låg på ägg och var säker på
att de skulle lyckas.
En afton blef storkfar något länge ute, och då han kom
hem, såg han ruggig och ifrig ut.
— Jag har någonting riktigt förskräckligt att berätta dig,
sade han till storkmor.
— Låt bli det! sade hon; kom i håg att jag ligger på ägg!
Jag kunde få men deraf, och då inverkar det på äggen.
— Du måste veta det, sade han. Hon har kommit hit,
dottern till vår värd i Egypten. Hon har vågat resan hit upp,
och sin kos är hon!
— Hon som är af feernas slägt? Berätta då! Du vet att
jag inte tål vid att vänta den här tiden, då jag ligger.
— Ser du, mor, hon har ändå trott på hvad du berättade
mig att doktorn hade sagt; hon har trott på att kärrblomman
här uppe kunde bota hennes sjuke far, och hon har flugit hit
i fjäderhamn med de två andra fjäderhamnsprinsessorna, som
hvart år skola hit upp till norden för att bada sig och
föryngras. Hon har kommit, och hon är sin kos.
— Du är så omständlig, sade storkmor; äggen kunna bli
kalla; jag tål inte vid att hållas i spänning.
— Jag har passat på, sade storkfar, och i qväll, då jag gick
bland vassen, der gungflyt kan bära mig, kommo tre svanar.
Det var någonting i deras flygt som sade mig: pass på, det
är inte riktiga svanar, det är bara svanhamnar. Du
känner det på dig, mor, liksom jag; du vet hvad som är det
rätta.
— Ja visst, sade hon; men berätta om prinsessan! Jag är
led vid att höra talas om svanhamnar.
— Midt i mossen här är, som du vet, liksom en sjö, sade
storkfar; du kan se en bit af den, om du vill lyfta litet på
dig; der uppe vid vassen och det gröna gungflyt låg en stor
alstubbe; på denna satte sig de tre svanarna, slogo med
vingarna och sågo sig om. Den ena af dem kastade af sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
