- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
65

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon såg; röst hade hon icke, blott ett ihåligt, qvakande läte,
alldeles som ett barn, som snyftar i drömmen. Då kunde
vikingsfrun taga henne i sitt knä; hon glömde den fula
skepnaden, såg endast på de sorgsna ögonen och sade mer än en gång:

— Jag skulle nästan kunna önska, att du alltid vore mitt
stumma grodbarn; du är mera förfärlig att skåda, då
skönheten vänder sig utåt.

Och hon skref runor mot seid och sjukdom och kastade dem
öfver den olyckliga, men ingen bättring visade sig.

*



— Man skulle inte kunna tro, att hon varit så liten, att
hon legat i en näckros, sade storkfar. Nu är hon en hel
menniska och sin egyptiska mamma ända upp i dagen; henne sågo
vi aldrig sedan; hon redde sig inte, såsom du och den lärdaste
trodde. Jag har nu år ut och år in flugit härs och tvärs öfver
Vildmossen, men hon har aldrig gifvit något tecken ifrån sig. Ja,
det kan jag säga dig, att under alla de år, som jag kommit hit
upp några dagar före dig för att rusta upp boet och sätta ett
och annat i stånd, har jag oupphörligt en hel natt flugit öfver
det öppna vattnet, alldeles som om jag varit en uggla eller en
läderlapp, men till ingen nytta. Intet gagn hade vi heller af
de båda svanhamnarna, som jag och ungarna släpade hit upp
från Nils land; det var besvärligt nog, på tre resor togo vi
dem. Nu ha de i många år legat på bottnen i boet, och om
elden en gång skulle komma lös här, om stockhuset skulle
brinna upp, vore det förbi med dem.

— Och förbi med vårt sköna bo! sade storkmor; det tänker
du mindre på än på det der fjädertyget och din
mossprinsessa. Du skulle en gång gå ned till henne och stanna qvar
i dyn! Du är en dålig far för dina egna, det har jag sagt
allt ifrån det jag första gången låg på ägg. Bara inte vi eller
våra ungar få en pil i vingen af den galna vikingstösen; hon
vet ju inte hvad hon gör. Vi äro väl ändå litet äldre här
än hon, det borde hon besinna; vi glömma aldrig våra
skyldigheter, vi betala årligen våra utskylder, en fjäder, ett ägg
och en unge, såsom rätt är. Tror du att jag, då hon är
utanför, gitter gå ned, såsom i forna dagar och såsom jag gör i
Egypten, der jag är halft kamrat med dem, utan att derför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free