Sagor och berättelser / Del 2 / 64 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sinne, men mot dottern var hon att likna vid en vek,
rädd qvinna; hon visste ju också, att det var trolldom, som
hvilade öfver det förskräckliga barnet.

Det var som om Helga af ren elakhet något för ofta fick
det infallet att, när modern stod på svalen eller kom ut på
gården, sätta sig på brunnskanten, slänga med armar och ben
och derefter kasta sig ned i det trånga, djupa hålet, der hon
med sin grodnatur dykte och kom upp igen, klättrade så
åter upp, som om hon varit en katt, och kom drypande af
vatten in i höganloftssalen, så att de gröna löfven, som lågo
strödda på golfvet, vände sig i vattenfloden.

Liksom fastvuxen vid hästen.

Ett band fans det dock, som höll liten Helga; det var
aftonskymningen; i denna blef hon stilla och liksom
eftertänksam, lät sig kallas och ledas; då drogs hon liksom af en inre
känsla till modern, och då solen sjönk och den yttre och inre
förvandlingen följde, satt hon der stilla, sorgsen, hopkrumpen
i paddskepnaden. Kroppen var visserligen nu vida större än
detta djurs, men just derför så mycket ohyggligare; hon såg
ut som en eländig dverg med grodhufvud och simhud mellan
fingrarna. Det låg någonting så sorgset i de ögon, med hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>