Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den andra, tog vatten i handen, som genom simhuden blef större
och mera ihålig, och göt det öfver dem. Döda voro de, döda
skulle de förblifva, det förstod hon. Snart kunde de vilda
djuren komma och äta upp deras kroppar; nej, det finge icke
ske! Derför gräfde hon i jorden så djupt hon förmådde. En
graf ville hon öppna åt dem, men hon hade ingenting annat
att gräfva med än en stark trädgren och sina båda händer;
men på dem stramade simhuden mellan fingrarna, den remnade,
blodet flöt. Hon insåg att arbetet ej skulle lyckas henne; då
tog hon vatten och tvättade den dödes ansigte, höljde det med
friska, gröna blad, bar dit stora qvistar och lade öfver honom,
skakade ned löf emellan dem, tog derefter de tyngsta stenar
hon orkade lyfta, lade dem öfver de döda kropparna och
tillstoppade öppningarna med mossa. Nu ansåg hon grafhögen
vara stark och fredad; men under detta tunga arbete hade
natten skridit framåt, solen bröt fram — och lilla Helga stod
 |
| Den kristne presten stälde sig framför henne till skydd och försvar. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
