Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lefvande roten till ditt lif och din vagga, utföra ditt värf,
innan invigningen får komma.
— Och han lyfte henne upp på hästen, räckte henne ett
gyllene rökelsekar, sådant som det hon förut hade sett i
vikingaborgen, och det kom en så ljuf och stark doft derifrån.
Pannans öppna sår på den dödade lyste som ett strålande diadem;
korset tog han från grafven, lyfte det högt i vädret, och så
foro de af genom luften, fram öfver den susande skogen, fram
öfver högarna, der kämparne voro jordade, sittande på sina dräpta
gångare; och de väldiga skepnaderna reste sig, redo ut och höllo
öfverst på högen; i månskenet strålade kring deras panna den
breda guldringen med guldknut, kappan fladdrade i vinden.
Lindormen,
som rufvade
öfver skatter,
lyfte sitt
hufvud och såg
efter dem.
Dvergfolket
tittade fram
från kullar och
plogfåror; der
var ett vimmel
af röda, blå
och gröna ljus,
ett vimmel likt
gnistorna i
askan efter
brändt papper.
 |
| Hon böjde sig i ringhet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
