Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyste och klingade, utan äfven inom henne. Ord kunna icke
uttala det.
— Nu måste vi tillbaka, man saknar dig, sade han.
— Endast en blick till! bad hon. Blott en enda kort
minut!
— Vi måste ned till jorden, alla gästerna aflägsna sig.
— Bara en enda blick, den sista —!
Och liten Helga stod åter på verandan — men alla facklor
der utanför voro släckta, alla ljus i bröllopssalen voro borta,
storkarna borta, inga
gäster synliga, ingen
brudgum, allt var som bortblåst
på tre korta minuter.
Då betogs Helga af
ångest, och hon gick genom
den tomma, stora salen in
i det nästa rummet; der
sofvo främmande soldater;
hon öppnade sidodörren,
som gick in till hennes
rum, och då hon trodde sig
stå der, stod hon utanför
i trädgården — så var
här ju icke förr; på
himmeln syntes ett rödaktigt
skimmer, det led mot
gryningen.
Endast tre minuter i
himmeln, och en hel jordnatt
var gången!
 |
| En ljussträle — till fadern. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
