Sagor och berättelser / Del 2 / 89 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 86. Dykungens dotter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men hon såg icke på brudgummens bruna, manliga kind,
der det svarta skägget krusade sig; hon såg icke på hans
eldiga, mörka ögon, som stodo fästa på henne; hon såg ut,
upp mot den blänkande, tindrande stjerna, som strålade ned
från himmeln.

Då susade starka vingslag der ute i luften, storkarna kommo
tillbaka; och det gamla storkparet, huru trött det än var af
resan och fastän det väl kunde behöfva hvila ut, flög dock
strax ned på skranket kring verandan; de visste hvad det
rar för fest. De hade redan vid landets gräns hört, att liten
Helga hade låtit måla af dem på väggen; de hörde med till
hennes historia.

— Det är mycket vackert
uttänkt, sade storkfar.

— Det är mycket litet, sade
storkmor; mindre kunde det då
inte vara.

Och då Helga fick se dem, reste
hon sig upp och gick ut på
verandan till dem för att klappa dem
utefter ryggen. Det gamla
storkparet bugade med halsarna, och
de yngsta ungarna sågo derpå och
kände sig hedrade.

Och Helga såg upp till den
lysande stjernan, som strålade allt
mera klar; och mellan denna och
henne rörde sig en gestalt, ännu
renare än luften och derigenom
synlig; han sväfvade henne helt nära; det var den döde, kristne
presten; äfven han kom på hennes högtidsfest, kom från
himmelrikets rike.

— Glansen och härligheten der uppe öfvergå allt hvad
jorden känner, sade han.

Och liten Helga bad så mildt, så innerligt, som hon aldrig förr
hade bedt, att hon blott för en enda minut skulle få se dit in,
kasta bara en enda blick in i himmelrikets rike, till fadern.

I trädgården.

Och han lyfte henne i glans och härlighet, i en ström af
toner och tankar; det var icke endast utom henne, som det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>