Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Snabblöparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från början i alfabetet i fråga om första priset, och från slutet
i fråga om det andra. Och I torden nu observera, att när man
börjar från början, så är H den åttonde bokstafven från A;
der ha vi haren, och så röstade jag för haren till första priset;
och den åttonde bokstafven från slutet — Ä och Ö räknar jag
inte med, de ha ett så opassande ljud, det opassande hoppar
jag alltid öfver — blir S; derför röstade jag för snigeln till
andra priset. Nästa gång blir det I till första och R till
andra. Det skall alltid vara ordning i hvar sak; man måste
ha någonting att hålla sig till.
— Jag skulle då ha röstat för mig sjelf, om jag inte varit
bland prisdomarne, sade mulåsnan, som äfven var med i komiteen.
Man bör fästa afseende, inte blott på huru fort man kommer
fram, utan äfven på andra omständigheter, såsom t. ex. på
huru mycket man har att draga. Detta ville jag emellertid
inte den här gången hålla fram, inte heller harens slughet
under sitt lopp, hans klokhet uti att plötsligt göra ett språng
åt sidan för att leda folk på villospår från hans gömställe;
nej, det fins ännu en sak, som mången lägger märke till och
som inte heller bör förbises; det är hvad man kallar det
sköna; det var på detta, som jag såg. Jag såg på harens
vackra, välväxta öron — det är ett nöje att se huru långa
de äro! — jag tyckte att jag såg mig sjelf, då jag var liten,
och så röstade jag för honom.
— Tyst! sade flugan; ja, jag vill inte tala, jag vill bara säga
något. Det vet jag, att jag lupit fatt mer än en hare.
Nyligen knäckte jag bakbenen på en af de yngsta. Jag satt på
lokomotivet framför bantåget; det gör jag ofta, ty då kan
man bäst märka sin egen snabbhet. En ung hare sprang
länge förut; han anade inte, att jag var der; slutligen
måste han vika åt sidan, men så knäcktes hans bakben af
lokomotivet, ty jag satt derpå. Haren blef liggande, jag for
vidare. Det är väl ändå att besegra honom? Men jag behöfver
inte priset.
— Jag tycker då, tänkte den vilda törnrosen, men hon sade
det icke — det ligger inte i hennes natur att yttra sig, ehuru det
kunde ha varit rätt bra, om hon gjort det — jag tycker då, att
solstrålen borde ha fått första hederspriset och det andra med.
Han flyger i ett nu den omätliga vägen från solen ned till
oss och kommer med en sådan styrka, att hela naturen vaknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
