Sagor och berättelser / Del 2 / 95 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 87. Snabblöparne - 88. Klockdjupet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dervid. Han har en sådan skönhet, att vi rosor alla rodna
och dofta dervid. Den höga dömande öfverheten tyckes alls inte
ha märkt honom. Vore jag solstråle, skulle jag ge hvar och
en af dem ett solsting — men det skulle då endast göra dem
galna, det kunna de bli ändå. Jag säger ingenting, tänkte
den vilda törnrosen. Frid i skogen! Det är härligt att blomma,
dofta och vederqvicka, lefva i saga och sång. Solstrålen
öfverlefver oss ändå allesammans.

— Hvaruti
består första
priset?
frågade daggmasken, som
hade försofvit
sig och först
nu kom dit.

Nu är haren försörjd.

— Det
består uti fritt
tillträde till
en kåltäppa,
sade
mulåsnan. Jag
föreslog priset.
Haren borde
och skulle ha det, och såsom tänkande och verkande medlem
fäste jag derför klokt afseende vid dens nytta, som skulle ha
det; nu är haren försörjd. Snigeln har lof att sitta på
stenmuren och slicka mossa och solsken och är vidare hädanefter
upptagen såsom en af de främsta domarne i fråga om
snabblöpning. Det är så godt att ha en af facket med i hvad
menniskorna kalla en komité. Jag får säga, att jag väntar mycket
af framtiden; vi ha redan börjat så bra.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>