Sagor och berättelser / Del 2 / 116 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 91. Flickan, som trampade på brödet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

91.

Flickan, som trampade på brödet.



Du har väl hört talas om flickan,
som trampade på brödet för att
icke smutsa ned sina skor, och
hur illa det då gick henne? Det
är både skrifvet och tryckt.

Hon var ett fattigt barn, stolt
och högfärdig; det var dåligt gry
i henne, som man säger. Som
helt liten unge fann hon ett nöje
i att fånga flugor, plocka vingarna
af dem och göra dem till krypdjur.
Hon tog ollonborren och
tordyfveln, stack dem på hvar sin
knappnål, lade så ett grönt blad eller en liten pappersbit på deras
fötter, och de stackars djuren höllo fast i dem och vände och
vredo dem för att komma loss från nålen.

— Nu läser ollonborren, sade lilla Ingrid; se huru han
vänder om bladet!

Allt efter som hon växte till, blef hon snarare värre än bättre,
men vacker var hon, och det var hennes olycka; annars hade
hon nog blifvit annorlunda tuktad än hon blef.

— Det fordras skarp lut till det hufvudet, sade hennes egen
mor. Du har ofta som barn trampat mig på förklädet; jag
fruktar, att du som äldre ofta kommer att trampa mig på hjertat.

Och det gjorde hon verkligen.

Nu kom hon ut på landet i tjenst hos förnämt folk; de
behandlade henne så, som om hon varit deras eget barn, och
som sådant blef hon klädd; bra såg hon ut och högfärden tog till.

I ett års tid hade hon varit ute; då sade hennes herskap
till henne: Du borde väl en gång besöka dina föräldrar, lilla
Ingrid.

Hon gick också, men för att visa sig; de skulle se, huru
fin hon hade blifvit; men då hon kom till bygrinden och fick
se flickor och unga karlar stå och prata vid gatugölen och just
der hennes mor satt på en sten och hvilade sig med en knippa
bränsle, som hon hade samlat i skogen, vände Ingrid om; hon
skämdes för att hon, som var så fint klädd, skulle ha till mor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>