Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 92. Olle tornväktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad hjelpte det! Då bodde han hos klockaren och skulle ha
allting fritt i huset; då var han ännu ung och fin, som man
säger; han ville ha sina stöflar borstade med blanksmörja, men
klockaren ville icke bestå annat än istersmörja, och derom
råkade de i oenighet. Den ene talade om girighet, den andre
talade om fåfänga, blanksmörjan blef fiendskapens svarta grund,
och så skildes de åt; men hvad han fordrade af klockaren, det
fordrade han också af verlden: blanksmörja, men han fick
alltid bara istersmörja. Då drog han sig från alla menniskor
och blef eremit; men eremitage med lifsuppehälle midt i en
stor stad fins blott i kyrktornet; dit steg han upp och rökte
sin pipa under sin ensliga vandring. Han såg ned och han
såg upp, tänkte dervid och berättade, på sitt sätt, hvad han
såg och icke såg, hvad han läste i böcker och i sig sjelf. Jag
lånade honom ofta böcker, goda böcker, och efter dem man
umgås med skall man bedömas. Han tyckte icke om engelska
guvernantsromaner, sade han, icke heller de franska, som voro
brygda på vindfläkt och russinstjelk, nej, lefvernesbeskrifningar
ville han ha, böcker om naturens under. Jag besökte honom
minst en gång om året, vanligen strax efter nyåret; han hade då
alltid ett och annat, som anknöt sig till hans tankar vid årsskiftet.
Jag skall berätta om två besök och återgifva hans egna ord,
om jag kan det.
Första besöket.
Bland de böcker, som jag sist hade lånat Olle, var en bok
om rullstenarna den, som i synnerhet hade roat honom och
uppfylt hans tankar.
— Ja, de äro ena riktiga jubelgubbar, de der rullstenarna,
sade han, och dem går man tanklös förbi; det har jag sjelf
gjort ute på marken och vid stranden, der de ligga i mängd.
Man trampar på gatstenarna, dessa bitar af de allra äldsta
fornlemningar, det har jag sjelf gjort. Nu har hvarje gatsten
min högaktning. Tack för den boken, den har helt och hållet
upptagit mig, skjutit gamla tankar och vanor å sido, gjort mig
pickhågad på att få läsa någonting mera af den sorten.
Jordens roman är ändå den märkvärdigaste af alla romaner. Skada
att man inte kan få läsa de första delarna, efter som de äro
skrifna på ett tungomål, som vi icke ha lärt oss. Man måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
