- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
127

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 92. Olle tornväktare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

läsa i jordlagren, i kiselstenarna, i alla jordperioderna, och så
uppträda de handlande personerna först i sjette delen, herr
Adam och fru Eva; det är litet sent för många läsare, de vilja
ha dem fram strax, men mig är det sak samma. Det är en
roman med en massa äfventyr, och allesammans äro vi med i
den. Vi krafla och kräla och stå qvar på samma ställe, men
klotet vänder sig utan att spilla verldshafvet öfver oss;
skorpan, som vi gå på, håller i hop, vi falla ej igenom den; och
så är det en historia på millioner år, med ständigt
framåtskridande. Tack för den der boken om rullstenarna! De äro
karlakarlar de, de kunna berätta något, när de kunna det. Är det inte
angenämt att så der ibland bli till ett intet, när man är så
högt uppsatt som jag, och att då bli påmint om, att vi alla,
äfven med blanksmörja, endast äro minutgamla myror på
jordtufvan, om vi än äro myror med ordensband, myror med rang och
värdighet? Man blir så erbarmligt ung vid sidan af dessa
millioner år gamla ärevördiga rullstenar. Jag läste i boken
på nyårsqvällen och var så fördjupad i den, att jag glömde
mitt vanliga nöje på nyårsnatten, att se på den vilda jagten
till Amager; ja, den känner ni säkert inte till.

Hexornas färd på qvastkäppar är nogsamt bekant, det är
på skärtorsdagsnatten och till Blåkulla, men vi ha också den
vilda jagten, den är inhemsk och nutida, den går till Amager på
nyårsnatten. Alla klena skalder, skaldinnor, musiker,
tidningsskrifvare och konstnärliga offentligheter, som det är ingenting
med, rida nyårsnatten genom luften ut till Amager; de sitta
grensle öfver sin pensel eller sin gåspenna; stålpenna bär inte,
hon är för styf. Jag ser, som sagdt, det der hvarje nyårsnatt;
de flesta af dem kunde jag nämna vid namn, men det är inte
värdt att stöta sig med dem; de tycka inte om att folk får
veta af deras amagerfärd på gåspenna. Jag har ett slags kusin,
som är fiskmånglerska och levererar skällsord till tre aktade
tidningar, säger hon; sjelf har hon varit der ute som
inbjuden gäst; hon blef buren dit ut, hon begagnar inte sjelf
gåspenna och kan inte rida; hon har berättat det. Hälften af
hvad hon säger är lögn, men hälften är redan nog. När hon
var der ute, började de med sång, hvar och en af gästerna hade
skrifvit sin visa och hvar och en sjöng sin, ty den var den
bästa; det var samma sort, det var samma trall. Så
uppmarscherade i små kotterier de, som endast verka med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free