Sagor och berättelser / Del 2 / 134 (1877) Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Anna Lisa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I regnväder kryper han in.

Det var sent på året, rått, vått, blåsigt; kall bet vinden
genom de tjocka kläderna, i synnerhet till sjös, och der gick
för ett segel en usel skuta med blott två man om bord, ja,
bara en och en half, kan man också säga; det var skepparen
och hans pojke. Skymning
hade det varit hela dagen;
nu blef det ännu svartare,
det var en bitande köld.
Skepparen tog sig en sup,
som kunde värma
invändigt; buteljen var
framme och glaset med; det
var helt upptill, men
foten var afbruten, och i
stället hade det en täljd,
blåmålad träkloss att stå
på. En sup gjorde godt,
tvä gjorde bättre, menade
skepparen. Pojken satt vid rodret, som han höll i med sina hårda,
tjäriga händer; ful var han, håret stripigt; nedtryckt och
modstulen var han; det var
dikesgräfvarens gosse; i
kyrkboken kallades han
Anna Lisas.

Han satt i regn och rusk.

Vinden skar på sitt vis,
skutan på sitt. Seglet
svälde, vinden hade tag, det
gick i flygande fart — rått,
vått rundt omkring, men
mera ännu kunde det bli.
— Stopp! — Hvad var
det? Hvad stötte, hvad
sprang, hvad grep i
skutan? Hon lade sig på
sidan. Kom ett skyfall, reste sig en brottsjö? — Pojken vid
rodret skrek högt: I Jesu namn! Skutan hade stött på en
väldig sten i hafsbottnen och sjönk som en gammal sko i
bygölen, sjönk med man och möss, som man säger; och der fans
möss, men blott halfannan man: skepparen och dikesgräfvarens
gosse. Ingen såg det, utom de skriande måsarna och fiskarna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>