- Project Runeberg -  Sagor och berättelser / Del 2 /
140

(1877) [MARC] Author: H. C. Andersen Translator: Carl Johan Backman, August Strindberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 93. Anna Lisa

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de ligga der som små osynliga frön; så kommer utifrån en
solstråle, beröringen af en ond hand; du viker om hörnet, till
höger eller venster, ja, detta kan vara afgörande, och det lilla
fröet skakas, det sväller dervid, det spränges och gjuter sina
safter i allt ditt blod, och så är du i farten. Detta är oroande
tankar; dem har man inte, när man går som i dvala, men de äro
dock i rörelse. Anna Lisa gick som i en dvala, tankarna voro
i rörelse. Från kyndelsmässa till kyndelsmässa har hjertat
mycket på sin räknetafla, det har en hel årsräkning; mycket är
glömdt, synd i ord och
tankar mot Gud, vår
nästa och vårt eget
samvete. Vi tänka icke
derpå, det gjorde icke
heller Anna Lisa; hon
hade ingenting ondt
gjort mot landets lag
och rätt, hon var
mycket väl ansedd,
hygglig och hederlig, visste
hon. Och som hon nu
gick vid stranden —
hvad var det väl som
låg der? Hon
stannade: hvad var det som
hade spolats upp? En
gammal manshatt låg
der. Hvar hade väl den
gått öfver bord? Hon
gick närmare,
stannade och såg på den —
hu, hvad var det som låg der? Hon blef helt förskräckt; men
det var ingenting att bli förskräckt öfver; det var tång och
säf, som lågo hoptofvade öfver en stor, aflång sten; det såg
riktigt ut som en menniska. Det var bara säf och tång,
men förskräckt blef hon, och när hon gick vidare, kom i
hennes tankar så mycket, som hon hade hört som barn, allt
skrocket om »strandvarslet», spöket af den obegrafne, som
låg uppspolad på den öde stranden. »Strandvaskaren», den
döda kroppen, den gjorde ingenting, men dess spöke,

illustration placeholder
Hvarje midnatt for han in på sin gård.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:20:44 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hcasob/2/0142.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free