Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 95. En bit perlband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sin hustru Kamma; här, under deras gästfria tak,
samlades under en menniskoålder flere af andens idrottsmän från
det brådskande Kjöbenhavn; här var ett andens hem — — och
nu! säg icke: ack, huru förändradt! — nej, ännu är det andens
hem, drifhuset för den tynande plantan. Blomsterknoppen,
som icke har kraft nog att utveckla sig, gömmer dock, doldt,
hvarje ämne till blad och frön. Här skiner andens sol in i
ett fredadt andens hem, upplifvar och gör lefvande; verlden
rundt omkring strålar in genom ögonen i själens outransakliga
djup. Idiothemmet, omsväfvadt af menniskokärleken, är ett
heligt ställe, ett drifhus för den tynande plantan, som en gång
skall omplanteras och blomstra i Guds örtagård. De svagaste
i anden samlas nu här, der en gång de största och starkaste
möttes, vexlade tankar och lyftes uppåt — uppåt blossar ännu
här i Philemons och Baucis’ hydda själarnas låga.
Konungagrafvarnas stad vid Hroars källa, det gamla
Roskilde, ligger framför oss. Kyrkans smärta tornspiror höja sig
öfver den låga staden och spegla sig i Isefjorden. Blott en
graf vilja vi här uppsöka, betrakta den i perlans glas; det är
icke den mäktiga unionsdrottningen Margaretas — nej, inne
på kyrkogården, hvars hvita mur vi flyga tätt förbi, ligger
grafven; en oansenlig sten är lagd öfver den; orgelns drott,
den danska romansens återuppväckare, hvilar här. De gamla
sagorna blefvo melodier i vår själ; vi förnummo huru »de
klare bölger rulled», «der boede en konge i Leire!» —
Roskilde, konungagrafvarnas stad, i din perla vilja vi se på den
ringa graf, der på stenen stå inhuggna lyran och namnet: Weyse.
Nu komma vi till Sigersted vid Ringsteds stad; åbädden
är grund, den gula säden växer der, hvarest Hagbarths båt
lade till, icke långt från Signes jungfrubur. Hvem känner
icke sagan om Hagbarth, som hängde i eken, och Signelils
jungfrubur, som stod i lågor, sagan om kärlekens styrka?
— Sköna Sorö, omkransadt af skogar! Din tysta klosterstad
har fått utsigt mellan de mossbelupna träden; med ungdomlig
blick ser den från akademien ut öfver sjön till verldslandsvägen,
hör lokomotivets drake flåsa, när han flyger genom skogen.
Sorö, du diktningens perla, som gömmer Holbergs stoft! Som
en väldig, hvit svan vid den djupa skogssjön ligger ditt
lärdomsslott, och der bredvid, och dit riktas vårt öga, lyser,
likt den hvita dufkullan i skogen, ett litet hus; fromma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
