Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 95. En bit perlband
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härlig ålder, så välsignadt lycklig. — I mina unga dagar,
ja, då var det något sällsyntare än nu att komma till
Kjöbenhavn, staden för alla städer, såsom vi ansågo den för.
Mina föräldrar ville efter tjugu års förlopp ännu en gång göra
ett besök der; jag skulle med. Den resan hade vi talat om i
åratal, och nu skulle den verkligen bli af. Jag tyckte att ett
alldeles nytt lif skulle börja, och på ett sätt började också
för mig ett nytt lif.
Det syddes och det packades, och då vi nu skulle i väg,
ja, huru många goda vänner kommo icke för att säga oss farväl!
Det var en lång resa vi företogo oss. Fram på förmiddagen
åkte vi ut från Odense i mina föräldrars holsteinska vagn;
bekanta nickade från fönstren hela gatan utefter, nästan ända
tills vi kommo ut genom Sankt Jörgens port. Vädret var
vackert, fåglarna sjöngo, allt var fröjd, man glömde att det var
en svår, lång väg till Nyborg. Mot aftonen kommo vi dit;
posten inträffade först fram på natten, och förr afgick ej
postjakten; vi gingo då om bord. Der låg nu framför oss, så
långt vi kunde se, det vida vattnet, alldeles stilla. Vi lade
oss i våra kläder och somnade. Då jag på morgonen vaknade
och kom upp på däck, kunde man icke se det minsta åt något
håll, en sådan tjocka hade vi. Jag hörde tupparna gala, märkte
att solen gick upp, klockorna ringde; hvar voro vi månne?
Tjockan lättade, och vi lågo minsann ännu strax utanför Nyborg.
Fram på dagen började det ändtligen att blåsa litet, men stick
i stäf; vi kryssade och kryssade, och slutligen voro vi så
lyckliga, att vi litet efter klockan elfva på qvällen uppnådde Korsör;
då hade vi varit två och tjugu timmar på de fyra milen.
Det gjorde en godt att komma i land; men mörkt var det,
dåligt brunno lyktorna, och allt var så vill främmande för
mig, som aldrig varit i någon annan stad än Odense.
— Se, här föddes Baggesen, sade min far, och här lefde Birckner.
Då tyckte jag att den gamla staden med de små husen med
ens blef ljusare och större; vi kände oss dessutom så glada
öfver att hafva landbacken under oss; sofva kunde jag icke
den natten för allt det myckna jag redan sett och upplefvat,
sedan jag för två dagar sedan for hemifrån.
Följande morgon måste vi tidigt upp; vi hade en svår väg
att resa, med förfärliga backar och många gropar, innan vi
hunno fram till Slagelse, och längre fram på andra sidan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>