Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 97. Barnet i grafven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spade tränger ned, kyrkogården låg som ett tak öfver hennes
hufvud.
Den ena fliken af kappan gled åt sidan; hon stod i en väldig
sal, som bredde ut sig så stor och vänligt inbjudande; det var
skumt rundt omkring, men framför sig och i samma nu, tätt
intill sitt hjerta, höll hon sitt barn; det smålog åt henne vida
vackrare än någonsin förr.
Hon uppgaf ett skri; men hörbart blef det icke, ty tätt
invid henne,
och derpå
åter långt
borta och så
åter nära
igen, ljöd en
ljuf,
smältande musik;
aldrig hade
förr så till
lycksalighet
stämmande
toner nått
hennes öra;
de klingade
på andra
sidan om det
nattsvarta,
täta
förhänge, som
skilde salen från
det stora
evighetslanlandet.
 |
| Ned till mitt barn! upprepade hon. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
